Linas liv i limbo

Senaste inläggen

Av Lina - 24 december 2013 22:38

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.


...................................


Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsjuka en masse, toppat med hårlöss och ett disk- och städgräl när barnen lagt sig och tomten fått sin gröt på farstubron.


Jag lever i båda och de har sina fördelar båda två...  

ANNONS
Av Lina - 15 december 2013 23:51

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog fast att vi då inte behövde köpa något, eftersom vi redan hade allt hemma efter förra året då han också var lucia.


Sedan började tankemaskineriet mala och det stillade sig inte på hela veckan.


Förra året gick Alvin på dagis. Då var det ingen big deal vem som var lucia och inte. Flera killar blev jätteavundsjuka på Alvins alla ljus och han skred stolt fram i tåget, min lilla unge.


I år går han i skolan. Där är det mesta en big deal.


Jag såg framför mig tre scenarier:


1. Alvin kommer till skolan som lucia och ingen höjer på ögonbrynen.

2a. Alvin kommer till skolan som lucia och barnen skrattar åt honom. Han blir ledsen och vill aldrig vara lucia igen.

2b. Alvin kommer till skolan som lucia och barnen skrattar åt honom. Han bryr sig inte om det. Han vill vara lucia och kommer att fortsätta vara det oavsett vad andra tycker om det.


Skulle jag skydda honom mot alternativ 2a och därmed riskera att han aldrig skulle få uppleva alternativ 2b? Skulle jag berätta för honom att det var troligt att kompisarna skulle skratta åt honom och i det säga att det är farligt att sticka ut, att livet bör levas i mittfåran och att han alltid bör grunda sina val i målet att passa in?


Nej. Han måste få vara lucia och själv upptäcka vad det innebär, oavsett om det är bra eller dåligt. Han måste det. För att jag älskar honom.


När jag hämtade på skolan var Alvin i matsalen och åt mellanmål. Han hade lusselinnet utanpå kläderna och sa mellan knäckemackatuggorna att ljuskronan låg kvar i klassrummet. Fröken berättade att de haft en bra dag. De hade både sett på de stora barnens lussetåg i gympahallen och haft ett eget tåg lite spontant i klassrummet. Jag frågade Alvin om det var kul att vara lucia, men innan han hann svara sa en flicka bredvid att han väl inte alls var lucia utan stjärngosse. Då gick fröken in och sa att han visst var lucia, att han hade haft krona på sig och allt. Flickan såg lite fundersam ut men sa inget mer.


Vi hämtade den omtalade kronan i klassrummet och gick mot bilen. Jag tittade på min pojke som gick där vitklädd bredvid mig och frågade igen om det var kul att vara lucia.


- Ja det gick jättebra. Det var ingen som skrattade.

   Jag andades ut, helt obemärkt. Sedan fortsatte Alvin prata.

- Mamma. Vet du vad jag gjorde för att de skulle sluta skratta?

   Knut i magen.

- Nej. Vad gjorde du?

- Jag sa att det var den enda dräkten vi hade och att det var därför jag var lucia.

- Men Alvin, det var ju inte sant. Du valde ju att vara lucia för att du ville det, inte för att du var tvungen.

- Jag vet, men jag måste säga det så att de inte skulle skratta mer.


Vi hämtade Signe på dagis. Alvin ville ta med luciakronan in till sina gamla fröknar, men valde att inte ha den på huvudet.


I bilen på väg till affären fortsatte vi prata.


- Alvin, vad tänker du om att några av barnen skrattade när du var lucia? Varför tror du att de gjorde det?

- Vet inte.

- Tror du kanske att det var för att det inte är så vanligt att vara lucia?

- Jag tror att det kanske var för att de inte visste att killar kan vara lucia. Men det kan dom!

- Ja, jag tror att du har helt rätt Alvin. Jag tror att det var precis så. Att de inte visste att en kille kunde vara lucia och att de först skrattade för att de blev så förvånade. Men nu vet de ju att killar kan vara lucia, att de kan vara precis vad de vill. Och det är ju bra, eller hur?


Han blev tyst, min lilla pojke, och jag valde att prata om annat. Vi pratade om bilar och att mormor inte jobbade kvar på sitt gamla jobb, som vi just körde förbi.


Vi mötte upp Fredric vid mataffären. Alvin krånglade sig ur lucialinnet och vi gick hand i hand mot entrén.


- Alvin. Vad kände du när barnen skrattade åt dig? Kände du att du inte vill vara lucia mer eller vill du vara det ändå?

  Vi stannade av på stegen, jag böjde mig ner och satte mitt ansikte nära det pojkansikte jag älskar mest av alla.

- Nej. Jag vill inte vara lucia mer.


2a. Det var väl det jag visste. Världen är 2a. Även för en sexåring.


Vi gick in i affären, handlade mat, provsmakade salami, småpratade och hade det bra. Alvin verkar obekymrad över det han varit med om och jag är trots allt stolt över både honom och mig själv som inte väjde för det svåra.


Men han vill aldrig vara lucia mer och det gör så ont i mig att jag vill gråta.

ANNONS
Av Lina - 15 december 2013 22:28

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare... 

   TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten.

Av Lina - 15 december 2013 22:02

Lucka #12: Tre kilometers promenad.

Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och preppa glöggtilltugg innan jag gick iväg på tjejknytis hos grannen.)

Lucka #14: Se lucka #15.

Lucka #15: Dagen då jag snällt fick ta igen det jag missat under veckan. 1. Sju kilometer löpning på förmiddagen. 2. Simskola på eftermiddagen 3. Styrkepass hemma på kvällen.


Säg den lucka som varar för alltid...

Av Lina - 11 december 2013 23:09

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success

En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.

 

Av Lina - 10 december 2013 21:40

Gå upp klockan 06. Lämna på dagis klockan 07. Träna på gymmet klockan 08. Utbildning med jobbet klockan 09.

Idag kände jag mig inte som mig själv. Vi får se om jag gör om samma rutin eller om det var en engångsföreteelse.
Det kan nog vara så att min melodi är mera av att sova längre och träna mindre på morgonen, men vi får se...

Av Lina - 9 december 2013 22:28

Idag blev det lite oplanerat promenader som motionsform. Tack för det kollektivtrafiken! Jag tänker komplettera det med lite styrka innan jag lägger mig, men nu... Nu ska jag berätta om min onsdag och lucka nummer 11 i min kalender.


På onsdag ska jag springa varv på varv på varv på varv runt ett litet stadstorg i Göteborg i en hel timma. Grattis till mig! Om du är riktigt snäll kan även du få ta del av det roliga - men det kommer att kosta.


Idag drar det fantastiska initiativet Musikhjälpen igång på radio, i TV och i en liten glasbur på Gustaf Adolfs torg. Tre programledare har just blivit instängda i buren där de kommer att tillbringa all sin tid i nästan en hel vecka. De får inte lämna buren, inte äta någon fast föda och deras uppdrag är att lotsa tittare och lyssnare genom tonvis med musik, massa gäster och tusentals initiativ över hela landet, för att på så sätt samla in många, många miljoner kronor till hjälp för dem som behöver det bäst.  I år lyder temat för insamlingen: ”Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet”.



På förekommen anledning ligger just mödravård mig extra varmt om hjärtat och jag vill verkligen bidra. Därför blev jag så glad när det löparnätverk jag är med i drog igång ett grymt initiativ. Vi heter Lonesome runners och vi kommer tillsammans att springa runt Gustaf Adolfs torg 24 timmar i sträck. Från onsdagen den 11 december kl. 16:00 och ett dygn framåt springer vi i cirklar. För varje kilometer vi springer kommer vi själva att skänka tio kronor. Utöver det kommer vi att utmana alla vi känner att bidra.


Därför undrar jag: Vill du köpa några kilometrar av mig? Jag ska som sagt springa i en timma och runt, runt ett platt torg kanske jag hinner drygt en mil på den tiden vilket motsvarar 100 kr. Vill du sponsra alla kilometrar jag springer, kanske bara några eller dubbelt upp? Allt är välkommet!


Hur gör man då för att skänka? 


Altervativ 1: Vi har en digital bössa i namnet Lonesome runners som du kan söka efter här. I den kan man skänka 25, 50, 100, 200, 300 eller 500 kr via mobilen. Antingen söker du upp bössan via webben och fyller i den summa du vill skänka, eller så skickar du ett sms till 72999 och skriver okSUMMA lonesome runners i meddelandefältet. Exempel: ok100 lonesome runners


Alternativ 2: Sätt in valfritt belopp på Radiohjälpens konto 90 1950-6 och märk inbetalningen "Musikhjälpen". Om du gör det som ett stöd för vårt initiativ får du gärna meddela mig på något sätt så att vi kan räkna med även ditt bidrag i den totala summan.


Du kan läsa kort om det hela på svt:s västsida.


Så... Hojta om du vill skänka. Som extra bonus kan du ju även själv springa motsvarande kilometrar. Skänker du 25 kr så kan du sticka ut och lubba 2,5 kilometer. Win-win liksom... Annars går det bra att bara skänka. Det som däremot inte är ok är att sitta på 25 spänn eller mer och inte vilja dela med sig av dem till mammor och barn som riskerar sina liv bara genom att föda eller födas.


 

Av Lina - 8 december 2013 23:18

Okej. Idag var ingen vidare värst bra träningsdag. Jag skulle kunna ta till baddräktsalibit igen eftersom jag varit i vattnet med Alvin och hans simskola, men det känns lite överutnyttjat. För att komma undan fick jag tvingat mig till lite planka, några armhävningar och en och annan bålövning. Det känns lite krystat, men lite är bättre än inget och hade det inte varit för min julkalender så hade det sannerligen inte blivit någonting alls idag.

Imorgon blir det nog bättre. Och på onsdag... Då blir det jättebra! Jag berättar mer om det imorgon.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se