Linas liv i limbo

Alla inlägg under september 2013

Av Lina - 19 september 2013 11:22

Jag funderar över titel. Vad tror ni om "Det fulsnygga trädet"? Alternativt "Sagan om det fulsnygga äppleträdet".

Av Lina - 18 september 2013 23:26

Det sägs ju att Astrid Lindgren kom på historien om Pippi L. när hon skulle underhålla sin dotter som var krasslig. "Berätta en saga mamma!" Okej, sa Astrid och började: "Känner du Pippi Långstrump..."

Resten är så att säga historia.

"Berätta en saga mamma!" Okej, sa Lina och började:

"Eeeehhh... Det var en gång en... skog där det fanns massa träd. Och träden var gröna. Dom hade gröna löv eller gröna barr. Utom ett träd som hade röda äpplen. Dom andra träden skrattade åt äppleträdet och sa att hon var ful. Ha ha, du är ful och har fula röda äpplen, sa dom. Då blev äppleträdet ledset. En dag kom en flicka som hette Signe till skogen. Va, vad sa du? Ja, just det... En prinsessa som hette Signe kom in i skogen och hon gick och trallade. Trallalaaaa... Hon tyckte att skogen var jättefin och att alla träd var jättefina. Och så kom prinsessan Signe till en glänta och där såg hon ett träd med röda äpplen. Oj vilket fint träd, sa Signe. Men då hörde hon en röst som sa: Nej jag är inte fin jag är ful! Vem var det?, sa Signe. Var det du trädet? Varför säger du att du är ful? Jo för alla de andra träden säger att jag är ful för att jag har röda äpplen och inte bara gröna blad eller barr som dom har. Men du är inte ful, du är fin, sa Signe. Och dina äpplen smakar säkert jättegott. Då böjde sig trädet så att Signe kunde ta ett äpple och smaka. Mmmmm, sa Signe. Det var ett jättegott äpple och vet du vad? Jag har en bror som heter Alvin och han älskar äpplen så jag vill ta med mig äpplen hem till honom. Han kommer också tycka att dom är jättegoda. Okej, sa äppleträdet. Oj så glad jag blir. Signe stoppade fickorna fulla med äpplen och så sa hon hej då till trädet och lovade att komma tillbaka en annan dag och ta med sig Alvin. Så gick prinsessan Signe hemåt och trallade genom skogen och äppleträdet var inte ledset mer. Slut!"

"Igen mamma! Igen! Berätta om prinsessan Signe!"

Uppenbarligen en succé. Är det Bonnier eller Rabén & Sjögren jag ska ringa först?

Av Lina - 11 september 2013 21:19



...with me, myself and I.

 

Av Lina - 11 september 2013 20:39

Jag är dålig på att vara ensam. Eller, jag kanske snarare är väldigt bra på att vara i grupp. Jag vet inte vilket. Hur som helst så gillar jag inte att vara själv i för långa stunder.


Men i korta stunder… Då kan jag gilla det jättemycket. Bara en sådan sak som att få gå på toa utan sällskap. Sådan lyx uppskattar jag.


Idag är jag i Stockholm på utbildning. Jag har åkt upp ensam, ska stanna över natten och när andra kursdeltagare frågade vad jag skulle göra ikväll svarade jag lite svävande att jag skulle bo på hotell. Visst kände jag det sociala trycket, att jag borde frågat efter vilka som skulle gå ut och äta middag och så, men jag ville vara ensam. Helt ensam. (Ni vet så där ensam som man kan bli i en storstad.)


Nu sitter jag på hotellrummet efter att ha varit helt ensam i gymmet i en och en halv timme. Jag ska duscha. Ensam. Gå ut och äta något med bara en bok som sällskap. Kanske promenera runt en sväng helt själv och sedan sova. Ensam. Utan man, barn eller katt i sängen. Bara jag och jag och jag mellan lakanen. F-A-B-U-L-O-U-S!


(Här skulle det kunna komma ett credo till min man och mina barn som jag älskar mer än allt annat och till katten som jag inte tycker illa om på något sätt, men det känns överflödigt. Sån´t fattar ni väl ändå. Jag vill ju ändå inte vara med dem 24-7.)


Så, nu ska jag fortsätta att sätta i mig denna lilla dos av ensamhet. Men ingen överdos, inte för mycket. Lagom är bäst och imorgon är det över. Då kommer jag hem igen och får sällskap ända in på toa.

Skapa flashcards