Det bästa med att ha med folk att göra, till skillnad från om man hade varit eremit och bott ensam i en mörk grotta, är att man aldrig någonsin kommer att kunna säga: "Nu har jag sett allt." Det finns alltid, alltid en möjlighet att bli förvånad när man har med människor att göra. And I love it!

Idag när jag var i gymmets omklädningsrum kom det in en kvinna och öppnade ett skåp några meter från mig. Jag noterade henne och fortsatte med mitt, men var tvungen att titta upp när det klirrade till metalliskt från kvinnans håll. Det lät som om ett större, lite ihåligt metallföremål hade ramlat ner på klinkergolvet vid henne. Det hela kändes väldigt oomklädningsrumsaktigt, som motsatsen till fluffiga handdukar, snabba gummiskor och tröjor i funktionsmaterial.

Kvinnan hade skinnstövlar på fötterna och över dem ett par blå, prassliga tossor av dagis- eller sjukhusmodell. Föremålet som hon släppt ner på golvet blänkte av silver och tog sig först an kvinnans ena prassliga fot och sedan den andra. Sedan plockade kvinnan upp föremålet från golvet igen och lade tillbaka det i sin träningsväska. Och jag tänkte att "Nu har jag sett allt." Men så kom jag på att det omöjligt kan vara så. Det här var kanske den första och enda gången jag såg en kvinna ta av sig sina stövlar i ett omklädningsrum på ett gym med hjälp av en flera decimeter stor skoknekt, formad som en insekt i silver, som hon själv tagit med hemifrån. Men imorgon får jag säkert uppleva något annat, ännu mer udda.

Jag kan knappt bärga mig!

Idag var jag ny på ett helt annat gym, ett som inte var lika nytt som gårdagens. Men så var jag ju inte heller lika ny i gymvärlden. Jag hade en hel dags färsk erfarenhet och med den i ryggen körde jag i stort sett samma rutin som igår. Det gick bra. Jag blev svettig och inte heller idag kom någon fram till mig och sa att jag omedelbart borde sluta innan jag skadade mig själv eller någon annan allvarligt.

Så, tjugoen dagar kvar.

En annan dag måste jag förresten få utveckla det där med gymvärlden, ja för det är verkligen en helt annan värld. Som en parallell verklighet liksom... Imorgon blir det nog inte gym, kanske blir det en vanlig gammal hederlig promenad eller min nya kärlek vattengympan. Vi får se.  

Luck out!