Linas liv i limbo

Alla inlägg under februari 2012

Av Lina - 29 februari 2012 20:03

Jag måste bara få visa en bild på Signes helt galna hår. Vår dotter har begåvats med ett underbart yvigt rött krull som måste tvättas med balsam. 





Vi är inte vana med hårfagra barn. Så här såg Alvin ut när han var i Signes ålder. Inget balsam där direkt. Varken han eller Signe har någonsin blivit klippta på bilderna...




 

Av Lina - 28 februari 2012 22:31

Jag har skrivit tidigare om att Alvin har tankar på döden och att bli gammal. Med anledning av det skulle jag vilja ge ett boktips. Finns det fler femåringar där ute som behöver prata om livet så gör man det väldigt bra med den här fulfina boken som utgångspunkt.


   

Alvin gillar bäst tidslinjen där vi kan peka ut var vi alla befinner oss i livet, att han knappt kommit tre steg på vägen medan gamlamormor och gammelmorfar är nästan framme. Det är fina lässtunder men jag börjar nästan grina varje gång. Även jag borde nog prata mer om döden.


     

Av Lina - 28 februari 2012 21:12

Jo, de där människorna jag skrev om häromdagen. De där som alltid och osorterat lyfter fram hur fantaaaaaastiskt allt är… Imorse fick jag som en uppenbarelse av hur de lever sitt liv.


De lever det som om de var instruktörer på ett gympapass! (Tänk Friskis & Svettis fast med kläder som på Sats.) Som om de dag ut och dag in står mitt i en stor cirkel av folk som alla svettas mer än dem. Människor som de är tvungna att hålla uppe energin inför, oavsett hur tunga situpsen är eller hur djupa armhävningarna känns. De måste springa varv efter varv utan att visa att det berör dem och se glada och pigga ut vid varje hoppsasteg, annars… Ja, annars vaddå? Annars spricker fasaden och alla de där svettiga människorna kan se att de är precis som dem. Att de svettas precis lika mycket som alla andra fast under ett lager av högklassig spandex och exklusiv foundation som de bepansrat sig med, likt en rustning.


Kan inte någon bara säga till dem att folk i deras närhet inte alls springer runt dem, som planeter runt en sol utan att de springer till bussen, eller till dagis eller skyndar hem för att hinna slänga in en tvätt innan läggdags? Världen hade blivit så mycket trevligare då.

Av Lina - 26 februari 2012 10:16

Signe gillar riktigt mat. Speciellt kolhydratkällor som pasta, ris och potatis faller henne på läppen. Pastaskruvar och idealmakaroner som hottats upp med smör går alltid hem. Potatis med vispgrädde lika så. Så vi anpassar oss efter det och erbjuder henne mat som vi vet att hon gillar. Dagens frukost bestod till exempel av ris och kycklingfilé med whiskey- och västerbottenostsås. Resterna från gårdagens middag dopades med extra smör och slevades glatt in i en mun som gapade på vid gavel. Härligt!


Men mer konventionell frukostmat som mackor, yoghurt, gröt och flingor går inte alls hem på samma sätt. Och det har börjat oroa mig. Hur ska det bli på dagis? Jag antar att de inte tänkt börja servera boeuf bourguignon klockan åtta på morgonen från april… Jag måste prata med dem om det. Det finns liksom inte på kartan att Signe ska hoppa över frukosten, pilla i sig en bananbit vid mellanmålet och äta ordentligt först vid halv tolv. Det har vi inga marginaler för.


Hmmm… Tål att tänkas på. Kanske är det läge för inskolning på någon form av asiatisk förskola där alla barn äter ris morgon, middag och kväll. Förslag på sådan någon?

Av Lina - 23 februari 2012 23:18

Jag blev nästan lite äcklad över mig själv när jag läste föregående inlägg. Allt låter så slajmigt nöjt.


Tjoho! Jobbet är bra och kul, kul, kul! Och när jag inte jobbar så är jag föräldraledig på ett fantastiskt sätt. Grymt! Å så har jag fått ”möjlighet att prova nya spännande uppgifter”. Herregud! Skriver jag min egen platsannons? Man kan ju nästan tro det men strunt i det och tjolahopp för nu ska Signe börja på förskola i världsklass. Ta-daaaaa!


Inte så att man ska vara negativ och tjurig för att gå hem hos mig. Nej, men jag är lite allergisk mot folk som alltid och osorterat lyfter fram hur fantaaaaaastiskt allt är. Ni vet vilka jag menar. De där som har uuuunderbara boenden i suveräna områden som de köpt för kanonpris och som går till världens bästa jobb varje dag, droppar av högintelligenta barn på oöverträffat pedagogiska förskolor på vägen dit och lunchar fantastiska luncher med kanonkollegor. De gör alltid rätt val, lagar god mat som de köper perfekt matchat vin till och har lyckade fester till vilka de bjuder både släktingar och goda vänner vilka alla har spännande, statusfyllda arbeten. De har snärjt den perfekta partnern som de gärna reser iväg på långa semestrar tillsammans med. Gärna i en trång segelbåt, som så klart inte alls är trång utan bara gemytlig och charmig. Och på semestern älskar alla barnen sina flytvästar som är tillverkade i ett överlägset material och mamman och pappan höjer inte rösten mot varandra en enda gång. För vad har man att bråka om när allt är så uuuunderbart?


Mja. Jag är skeptisk.


Vi vet väl allihop att verkligheten aldrig är så genomfantastisk. Huset är fint, man trivs där man bor men hade gärna byggt om hallen, bytt ut en och annan granne och byggt ett farthinder i storlek med Mount Everest så att idioter i 745:or förvånat skulle flyga halvvägs in i skogen nästa gång de racade förbi i 110. Jobbet är roligt för det mesta men tråkigt ibland och de arbetskamrater man inte älskar gillar man mer eller mindre mycket olika dagar på året. Diplomatiskt uttryckt. Man älskar sina ungar så att det gör ont men vissa kvällar kan klockan inte bli läggdags tillräckligt fort och man kan vid obevakade ögonblick komma på sig själv med att avundas väninnan som är singel och barnlös. Släkten är värst och bäst på en gång och folk jobbar med de mest märkliga saker. Eller så jobbar de inte alls. (Och allt sådant spelar väl mindre roll om man är just släkting eller vän. Då är det väl relationen som räknas, inte titeln.) Man är lycklig att det finns någon där när man sträcker ut handen till andra sidan dubbelsängen men drömmer ändå ibland om en ensam 90-säng utan relationstjafs. Semester är härligt men både semestergräl och semestersex hör till, det är en naturlag (lagen om verkan och motverkan) och sura ungar i en segelbåt kan man vara utan så man drar till Mallis och låter Bamse adoptera barnen istället. Det blir bra.


Känns jag mer välbalanserad nu?

Av Lina - 20 februari 2012 20:26

Hej. Här är jag. Här är vi och där är ni. Trevligt.


Det blir inte mycket skrivet just nu. Inte för att jag inte gillar er eller för att jag tror att ni inte gillar mig, men jag har inte riktigt tid. Jag har börjat jobba heltid och det är kul, kul, kul men tar så klart tid.


Jag och Fredric har delat på tiden hemma sedan i maj och det är ett upplägg jag verkligen kan rekommendera. Halva veckan på jobbet och halva veckan hemma. Grymt! Man hinner njuta av och längta efter båda ställena liksom. (Förutsatt att man gillar sitt jobb och sitt hem då…) Nu har jag fått möjlighet att prova nya spännande uppgifter och då har Fredric gått hem på heltid. Planeringen är att Signe ska börja på dagis två dagar i veckan från april och det känns så klart lite ont i magen som alltid när inskolning närmar sig. Är hon redo? Är vi redo? Och kanske speciellt när det gäller Signe: Kommer det att gå bra med maten?


Vi mjukstartar med två dagar per vecka från april fram till sommaren och så får vi se hur vi går vidare till hösten. Vi har världens bästa förskola och Alvin kommer att finnas i salen bredvid så det känns så klart som goda förutsättningar. Men ändå. Det där lilla ontet i magen. Det hör väl till. 

Av Lina - 14 februari 2012 19:25

Idag hejar vi på alla hjärtebarn över hela Sverige! Hjärt- och lungfonden har utnämnt februari till "Alla barnhjärtans månad" och det tycker jag är en kampanj värd att stödja. Speciellt med tanke på Signes lilla hjärtekompis Frida Filur som är ett av alla barn som kunnat bli kvar hos oss tack vare avancerad hjärtkirurgi. Sådan vård kräver naturligtvis forskning och forskning kräver pengar och där kan vi kan alla bidra.


I år går pengarna från kampanjen till att ge fler hjärtebarn ett friskare liv. "– Barn med hjärtfel ska också kunna klättra i träd, leka i snön och följa med i skolarbetet. Därför går årets insamling till särskilt lovande forskningsprojekt kring barnhjärtan, säger Bo Lundell, överläkare och specialist i barnkardiologi vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna." Det låter bra tycker jag. Känner du att du gärna vill skänka pengar till just denna kampanj så vore det fantastiskt.


Hejar du speciellt på Frida Fighter Filur sätter du in pengar i hennes hjärta, det som bankar här nedan. 



Om du vill och kan sms:a gör då det till 72 901 och skriv något av följande:


"barnhjärta 50 1664 namn"
"barnhjärta 100 1664 namn
"barnhjärta 200 1664 namn
50, 100 och 200 är det belopp du vill skänka.

1664 är Frida Filurs hjärta
namn - skriv ditt eget namn så står det i hjärtat.


Kampanjen håller på till 29 februari och just nu ligger Fridas hjärta på tionde plats på topp10-listan. Jag tycker att vi ser till att hon hamnar på första plats istället, för en riktig liten vinnare, det är vad hon är!
Av Lina - 13 februari 2012 22:37











Please press play...






 



 





 





 












 









 



  


Den som inte log räcker upp en hand!   

Skapa flashcards