Duken med korsstygnsbroderi är färdigt. Livet känns tomt på något sätt. Min syster har lovat att ge sig ut på jakt efter något nytt att brodera på och min mamma har ställt in sig på att jag ska lära mig sticka. Jag säger bara en sak: Utan sjukdom och elände vore handarbetesbranschen död. Jag har två medpatienter på rummet. En av dem virkar och en stickar. Härom kvällen när jag satt och broderade på min duk, granne ett stickade på sin bebismössa och granne två virkade på en barnklänning brast vi ut i skratt alla tre. Vi konstaterade att det bara var katrinplommonjuicen och de finska pinnarna som fattades så hade vi befunnit oss på hemmet. Men det är något visst med det där att sysselsätta händerna och att skapa något. Det är rogivande på något sätt och dessutom är det en riktig tidsslukare, vilket behövs här.

Granne två har högt blodtryck och är ordinerad strikt vila. Tidigare idag var barnmorskan inte nöjd med trycket och gjorde allt i sin makt för att få bukt med det. När medicinen inte tog riktigt som hon ville frågade hon min granne om det inte var så att hon möjligen blev stressad av att virka… Hur lugnt kan man ta det egentligen utan att vara sänkt i koma hela dagen? Fast det är klart, en väninna till min mamma som väntade sitt första barn 1979 fick högt blodtryck och blev även hon ordinerad strikt vila… ensam i ett mörkt och tyst rum. Det är sant! Hon fick inte läsa, inte tala med någon, ingenting. Jag antar att hon fick äta, men med en sådan extrem inställning borde man väl ha kunnat krydda ordinationen med dropp eller möjligen sondmatning. Hon fick ligga på rummet i över en vecka. Där låg hon, 21 år gammal och grät. Metoden mörkt rum, tystnad och ensamhet känns liksom igen, från typ Guantanamo.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...