Barn och djur alltså. Barn och djur. Det är något särskilt med det. Signe skrattade så hon kiknade när hon kom åt lammets nos eller ull. Och bredvid stod två föräldrar och flinade fåraktigt.

Jo och angående Signes rosa foppatofflor så vägrar hon ha på sig något annat. När vi skulle iväg till dagis häromdagen grinade hon så öronbedövande att jag fick stanna bilen på gårdsplanen och gå in och hämta tofflorna. Först när jag fått av henne de rejäla skor jag tyckte att hon skulle ha på dagis, och satt på de älskade rosa istället, byttes gråten mot stilla snyftningar. Snyftningar från ett kränkt barn som sedan blängde förebrående på sin mor hela vägen till förskolan.

Hon vet vad hon vill den ungen. Sanna mina ord. Hon är allt en riktig liten fårskalle hon med.