Alvin målade en bild av Signe ikväll och jag måste bara få visa den. Det var grymt svårt att fota av en teckning på mörkgrönt papper, men jag tror att ni ser dem. Navlarna. Bägge två. (Lägg även märke till de markerade ljumskarna. De är visst i fokus i Alvins anatomistudier just nu.)

"Signe har två navlar", sa Alvin, och jag höll med. Så pratade vi om knappen som satt på magen förut. Han kom ihåg den och jag tror att han förstod att Signes andra navel är ett minne av den. Knappen... The button... It became a belly button. 

I övrigt snoras det en hel del här hemma. Så här ungefär.

Ja snorunge är vad hon är, men det fina i (snor)kråksången är att det inte påverkar hennes ätande. Inte alls faktiskt. Ja, inte mer än att hon äter mer snor än vanligt då. Vi är fortfarande helt förundrade över den matglädje som drabbat Signe efter magsjukan från helvetet och knapphålets läkande. Hon äter och njuter av det som aldrig förr och även rapporterna från dagis är positiva. 

Men liten är hon alltjämt, vår Signe. En liten minimänniska. Och bilden nedan gör mig helt full i skratt. Snacka om mini!