Kronprinsessbröllop för hela slanten idag tycks det, i alla fall världen utanför. Själv låg jag under hela vigseln i min säng här på sjukhuset och försökte skicka telepatiska tankar till mitt barn med uppmaningar om att stanna kvar i magen ett tag till.

Strax före tre fick jag som en magknip som sedan tycktes fortplanta sig ner mot benen. Utan att gå in på detaljer om min egen olägenhet så kan jag väl påminna alla om att fysisk aktivitet är en förutsättning för att tarmarna ska arbeta på bästa sätt. Vi minns alla visdomsorden ”En regelbunden avföring är bästa huvudkudden.” Eftersom min fysiska aktivitet varit minst sagt begränsad den senaste tiden var min första tanke vid knipet att uppsöka toalett. Där inne blev allt bara värre och jag fick istället be mina fina pojkar, som besökte mig idag, att köra tillbaka mig till rummet. Vi var på utflykt till det fantastiska skeppet som finns i entrén på barnkliniken. Alvin hade just gått in i rollen som eldsprutande drake på sjörövarskepp, men gick förvånansvärt medgörligt med på att gå tillbaka. Även så små barn kan inse allvaret i en situation.

Tillbaka på rummet bestämde jag och maken oss för att det var bäst att de åkte hem. Jag vill inte att Alvin ska se om jag får ont och det verkade inte vara större fara på taket än att Fredric skulle hinna tillbaka hit om bebisen skulle bestämma sig för att komma till världen. Jag fick smärtstillande tabletter och blev tillsagd att vila. Smärtan gav inte med sig och man bestämde sig för att ge mig en spruta med bricanyl som är muskelavslappnande och värkhämmande. För att toppa det satte de en ”whiskeypinne” i skalpen på mig, en akupunkturnål som ska ge avslappning. Efter några minuter kände jag hur mitt hjärta rusade och kroppen började darra. Jag blev jätterädd och ringde på klockan. Både läkare och barnmorska kom till mig och läkaren förklarade att det var en väntad effekt av medicinen och att det snart skulle avta. Barnmorskan stannade kvar hos mig en stund och jag kände hur jag sakta, sakta kunde slappna av.

Det är lite dimmigt efter det, men jag som somnade i alla fall en stund. När jag vaknade hade smärtan avtagit men den var inte helt borta. Jag blev körd i rullstol till ett undersökningsrum och där kunde läkaren till min lättnad konstatera att jag inte hade börjat öppna mig. Den slutna delen av livmodertappen verkade vara något kortare än tidigare, men större delen var fortfarande inte aktuell som utfart för bebisen. ”Ge oss lite mer tid, bara lite mer tid” var tanken som flög genom mitt huvud. På onsdag är det tre månader till vårt egentliga beräknade förlossningsdatum. Att födas tre månader för tidigt är tidigt, tidigt…

Jag måste erkänna att jag blivit lite kaxig de senaste dagarna när det gått så bra. Att barnet ska hålla sig kvar där inne till augusti har nästan blivit något jag räknat med, men idag känner jag att jag gått många steg tillbaka. Om jag bara kunde få nå nästa delmål, en fostervikt på ett kilo, så vore jag så tacksam.

Lite bröllopsflärd har i alla fall nått mig via svt-play. Hon var strålande vacker vår kronprinsessa. Och ja, jag grät i kapp med Daniel där ett tag.

 

Rebecka

19 juni 2010 22:39

Hur gar det? Stannar han kvar dar inne? Eller hon, men jag tror det ar han. (Bara for att jag fick 2 killar i rad?) Pojkarnas kusin foddes 2 manader for tidigt. Han fick plats i sin mors hand. Men nu ar han stor och stark. Stor ar ju relativt, men han ar frisk (fransett astma). Det kommer att ga bra med ert barn. Hela varlden ber for er. At jordgubbar - jarnet ar bra for er bada.

 

Lisa

19 juni 2010 22:55

Än en gång får jag flashbacks...denna gång av av "bricanylrus" och den naiva första tanken att man ska uppsöka en toalett... Tänker på dig så det knakar Lina!!! 1 kilo 1 kilo 1 kilo...KRAM!!!

 

Ida

19 juni 2010 23:25

Tack och lov för magiska medel! Vi ber för er båda. Massor av kramar!

 

Therese

20 juni 2010 00:05

Jag säger som Susanne Lanefelt - kniiiiiiip! Kram på dig!

http://www.billaba.se

 

Cammo

20 juni 2010 00:05

Jag hoppas så innerligt att han/hon kommer stanna därinne åtminstone en månad till! Du skriver så bra att man helst bara vill fälla en tår!

http://cammo.bloggplatsen.se

 

Matilda

20 juni 2010 10:42

Hej Lina!
Kul att du tog mitt förslag på allvar och började blogga! ;) Din blogg är den enda jag läser! Tänker på er och hoppas och tror att min bebis skall hinna före din...
Jag ringer dig imorgon och kollar om man kanske kan få komma förbi med lite helt redningsfri kycklingsallad till middag.
Kramar

 

Lådan

20 juni 2010 21:01

Har precis hittat till din blogg.
Jag håller tummar och tår att ert lilla barn behagar stanna kvar ännu några veckor!

Du skriver otroligt bra!
Lättläst, roligt och gripande.

http://livetienlada.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...