Hujedamig sicken lipsill jag blivit. Jag som aldrig varit särskilt gråtmild. Sedan jag blev inlagd här grinar jag över allt. Jag har gråtit över en hängselbyxklädd Meryl Streep, som dansandes och sjungandes ”Dancing Queen” skuttat fram i täten av en lång girlang av kvinnor i Mamma Mia – the movie. Tidigare idag steg tårarna förargligt upp i ögonen på mig när min före detta sänggranne visade mig blöjor som hennes 680 gram tunga son skulle bära. Jag hade kunnat ha dem som bokmärken och denna litenhet var jag naturligtvis tvungen att fälla en tår över.

Nyss tittade jag på livesändningen från bröllopskonserten i Stockholms konserthus. Det skulle jag aldrig ha gjort. Hakan darrade när Lisa Nilsson och Sarah Dawn Finer stämde upp i skönsång. En klump växte till i halsen när en manlig kines till toner från ”Svansjön” lyfte och balanserade en kvinnlig kines som böjde och vrängde sig ut och in i takt till musiken. Sedan var jag tvungen att gråta en skvätt över Peter Jöbacks byxor också som stramade så obevekligt över skrevet. Det hela slutade i ett crescendo av snyftningar när flaggviftande, blomsterkransprydda barn kom in och sjöng för det blivande brudparet. My God!

Vissa gånger har jag naturligtvis även gråtit över saker som betyder något. Som oron över mitt ofödda barn och saknaden efter det barn jag har hemma, men min nyvunna gråtmildhet verkar tränga sig på vid de mest oväntade tillfällen.

En helt annan sak… Är det någon som vet inom vilken afrikansk kultur det är kutym att högljutt och harklande samla snor och slem långt bak i svalget för att sedan lika högljutt spotta ut det? Jag har en ny sänggranne till vars hemland jag aldrig någonsin vill resa. Gatorna där måste vara täckta av snor, spott och slem. Invånarna kanar fram på trottoarerna och hejdar sig bara för att avlossa ännu en loska.

 

Miriam W

18 juni 2010 23:47

Kram till dig!

 

Lorelai

19 juni 2010 09:52

Vill bara säga att du har en till läsare, har följt din blogg nu ett tag och är fast :)
Jag håller verkligen tummarna att allt kommer gå bra för dig och den lille!!
Kram Lorelai

http://www.frubrunett.blogg.se

 

Lisa Backgård

19 juni 2010 12:00

Heja!! Helt underbart att 26 veckor har gått!! Större än alla bröllop i världen:) Jag har sparat en sån där bokmärksblöja och nu när man tar fram dem så fattar man inte!! Fäller ju nästan en tår nu fast det är 2,5 år sen...känner igen mig i allt...småätande, ändå viktnedgång pga alla muskler som försvinner, gråtmildhet...Styrkekramar till dig Lina!! Kram Lisa. Lasse hälsar!!

 

Monica

19 juni 2010 12:30

Lina, kära Lina!
Du skriver så fantastiskt underhållande! Även om det inte är direkt underhållande att läsa om alla dina krämpor och mödor. Jag tänker på dig och ber! Stor kraaam! /M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...