Nu tänkte jag skriva ett långt inlägg om att det var världsprematurdagen igår och att jag en dag för sent ville uppmärksamma att Signe kom tre månader för tidigt. För att få det riktigt bra tjatade jag på Anna (annasutrymme) att hon snabbt skulle fixa klart några kort från söndagens fotosession.

Anna levererade och nu kan jag inte skriva en rad för att jag bara vill sitta och gråta av tacksamhet och titta på den här bilden. Precis. Hela. Kvällen.

Kanske kom hon inte en dag för tidigt ändå. Kanske kom hon helt rätt.