Direktlänk till inlägg 21 januari 2013

Ingen kommentar

Av Lina - 21 januari 2013 23:24

Jag erkänner. Jag har varit lite sur på sistone. Lite gramse. På er.

Jag har gått och tjurat lite över att ni är så jeeeeeeeeekla snåla med att kommentera det jag skriver. Det känns sådär. Att gå och tjura alltså. Vad är det att tjura över liksom? För det är väl inte för kommentarernas skull jag skriver. Eller?

Det där är så dubbelt. Jag önskar på ett sätt att jag var helt fri från bekräftelsebehov, att jag bara kunde skriva och skriva och vända ut och in på mig själv helt för min egen skull, utan att bry mig om ifall någon läste eller inte. Men, då kunde jag ju lika gärna skriva dagbok och det, mina vänner, är jag värdelös på. Det finns helt enkelt inget tråkigare än att skriva bara för sig själv, att skriva något som ingen annan får ta del av eller reagera på. Helt meningslöst.

Nu har jag bloggat i två och ett halvt år. Att varje dag få gå in på bloggen och se att människor läser det jag skriver, det är så roligt. Att se att det är många människor som läser det jag skriver, det är ännu roligare. Att några av alla dessa människor dessutom tar sig tid att skriva tillbaka och kommentera det jag skrivit, det är det roligaste av allt. Jag erkänner – så simpel är jag. Jag gillar när folk kommer i dialog och pratar med mig, mycket mer än jag gillar att bara prata rakt ut i tomma luften. Så är det.

Ibland när jag möter på bekanta, bekantas bekanta eller bekantas bekantas bekanta som säger ”Åh jag läser din blogg, den är så bra!” så säger jag ”Gör du det? Åh så kul! Tack.” fast inom mig tänker jag att ”Det hade ju varit trevligt om du hade sagt hej någon gång”. Men så vet jag att jag är precis likadan själv. Jag tassar runt och smygläser än här, än där och ger ganska sällan något avtryck från mig. Det är ju tillåtet i bloggvärlden! Att gå hem till någon, kolla i badrumsskåpet, öppna kylen och sedan gå ut igen som om inget hänt, det får man. Sådana är spelreglerna.

Mja, hur som helst... Det jag ville meddela med detta lilla inlägg var mest bara att jag inte är sur längre. Idag rasslade det nämligen till med fler kommentarer på en dag än ni hittills klämt ur er på hela det unga året. Det är alltså om klädhantering man ska skriva, sortering av avlagda plagg eller jakt efter pyttesmå trosor, då hettar det till i stugorna och kommentatorslusten väckt till liv. Vem hade kunnat ana att det var då det funkade?

Allmänt

Dela

Ann-Sofie

22 januari 2013 08:01

Ja vad ska man säga.....är jätteusel på att kommentera! Jag erkänner! Du känner inte mig utan jag hamnade nog här av en slump men gillar ditt sätt att skriva. Hälsn. Ann-Sofie i Piteå

Lina

22 januari 2013 09:01

Hej Ann-Sofie! Du är förlåten. ;-) Vad glad jag blir att du fortsatte läsa efter den där slumpartade första gången. Ha det fint i kylan. (Jag antar att det är superkallt på dina breddgrader för här i söder är det tio minus. Hurva.)

Sofia

22 januari 2013 09:04

Hej Lina.
Jag kommenterar din blogg då och då men långt ifrån varje gång jag har läst. Jag vill gärna skriva något mer än t.ex Fint skrivet, eller Jag håller med. Även om jag tycker att jag känner dig litegrann efter att ha läst din blogg ett längre tag, så känner du inte mig. Då är det lätt att tänka att mina tankar eller hejarop eller vad det nu må vara inte betyder något särskilt för dig, och är tiden dessutom knapp är det lätt att avstå från att kommentera.

Nu har jag nyligen börjat blogga själv för att berätta för familj och vänner hemma i Sverige vad vi sysslar med (har nyss flyttat utomlands), och kan irritera mig oerhört på att jag inte får en enda kommentar på ett inlägg som folk sedan säger att de läst. Först med detta perspektiv börjar jag förstå kommentarernas betydelse. Jag vill ju ha respons, och inte bara ropa ut i intet!

Nåväl. Idag blev det en lång kommentar. Och fler blir det i framtiden, om du bara fortsätter skriva. =)

Lina

22 januari 2013 10:11

Väl beskrivet! Och jätteroligt att du vill läsa (och kommentera ibland) Sofia. Vart har ni flyttat? Spännande med en sådan omställning i livet.

TinaLill

22 januari 2013 09:21

Måste erkänna att jag är inne och läser så fort det kommit ett nytt inlägg men har bara kommenterat några gånger. Jag tycker, precis som Ann-Sofie ovan, om ditt sätt att skriva på och läser med nöje din blogg trots att vi är i två vitt skilda faser av livet. Jag insåg dock när du talade om var du bor att vi åtminstone geografiskt inte befinner oss så väldigt många mil ifrån varandra.
Hälsningar Tina från Lerum

Lina

22 januari 2013 10:13

Lerum alltså, det är fina grejer det. Snordyrt badhus och en restaurang som heter Le Rum. Finns den kvar? Tack för de fina orden.

Elisabeth Nilsson

22 januari 2013 10:37

En till dålig kommentarska här! Har följt er från Signes födelse, fick tips om din blogg från din syster när hon praktiserade på mitt jobb (rättspsyk).

http://Minaljuvating.blogg.se

Lina

22 januari 2013 10:55

Hej Elisabeth! Kul att du fortsatt läsa, för det var väl ett tag sedan syrran var hos er?

Kajsa Ingemarsson

22 januari 2013 12:43

Ytterligare en som aldrig kommenterat men alltid läser! Våran dotter föddes ju i april 2010 och jag våndades så med er under tiden med knappen. Grät över laptoppen (hur stavas det?!) när jag läste. Kanske var det anledningen till att H-knappen la av... Kram!

Lina

22 januari 2013 14:24

Ursäkta för H-knappen Kajsa. Du får använda K istället. Det låter ju ungefär samma så det går säkert lika bra. Kej då. Ka det bra.

Elisabeth

22 januari 2013 13:12

Ja det var ett bra tag sedan :D jag fastnade, du är ju grym på det där med att skriva och furmulera dig! Dessutom har vi en länk till, jag är gift med Erik Nilsson, som är syster med Emma Nilsson som jag tror du antingen är vän med eller har gemensamma bekanta med :) Signes (och därmed ert) öde har verkligen berört mig och varje framsteg har glädjt mig :)

http://Minaljuvating.blogg.se

Lina

22 januari 2013 14:21

Världen är liten....

Eva

22 januari 2013 16:37

Det var precis den mentala spark i baken jag behövde för att äntligen ta mig för att skicka en kommentar! Jag hamnade på din blogg av en slump (löste korsord, fråga bara inte vilket ord jag letade, för det har jag glömt) och blev omedelbart fängslad, dels av ditt fantastiska sätt att skriva men framför allt av lilla Signe. För övrigt instämmer jag med allt som Elisabeth skrev idag 13.12 (utom det att jag är gift med Erik Nilsson, för det är jag inte)

Lina

22 januari 2013 17:56

Ha ha ha. Vilket bananskal du slank in på. Kul att du blivit kvar och hoppas att jag kunde bidra till korsordet. :-)

maria

23 januari 2013 07:22

Ja det är så det fungerar i bloggvärlden..undra varför? E vi lite fega vi läsare? ;) Har läst din blogg, drygt ett år. Är vän med Andrea sen barnsben, så när hennes Stina hmnade i "knappsvängen", har jag sugit i mid detta spännande, otroliga och alldeles underbara (till slut) ni gått igenom. Det har drabbat mig som et slag i magen, insikten i det stora ofattbara att ibte kunna äta. Att sjukvården accepterar det som en liten detalj i livet. Som nåt förandliingsbart. Som att det gällde ett missprydande födelsemärke. När det egentligen gäller grunden i hela livskvaliten. tänk skillnaden på att va säg 8 år och kunna äta. Eller inte kunna äta. Ojoj. Fortsätt skriva du! Din berättelse är viktig! / maria

Lina

23 januari 2013 07:37

Tack Maria. Det värmer.

Sofia

24 januari 2013 08:45

Hej Lina. Flyttlasset har gått till Tyskland, så det är den närmre delen av resten av världen. Min man har fått en postdoc-tjänst och själv letar jag jobb och lär mig tyska. Nu vet du lite mer om mig =)

Lina

24 januari 2013 13:36

Ah... Spännande. Hade du någon skoltyska att plocka fram ur rockärmen då eller får du starta från noll? Roligt att få veta lite mer om dig.

Två goda jular

Kommentarer (2)

Av Lina - 24 december 2013 22:38

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande. ................................... Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Stukad Lucia

Kommentarer (8)

Av Lina - 15 december 2013 23:51

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

Summan som sprang iväg

Kommentarer (0)

Av Lina - 15 december 2013 22:28

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare... TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucköppning med vissa luckor

Kommentarer (0)

Av Lina - 15 december 2013 22:02

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...