En liiiiten Signe med läskigt stoooora pupiller på ögonmottagningen. 

Tur att det inte var Signe som körde hem från sjukhuset, för hade polisen stoppat oss hade de garanterat trott att hon gick på någon form av knark. (Vilket knark det nu är som ger stora eller små pupiller. Jag är inte så värst bevandrad.)

Ögondropparna hade hur som helst önskad effekt, som synes, och Signe kunde efter viss väntetid bli undersökt med diverse manicker. Manickerna visade översynthet på båda ögonen, vilket visst inte var så farligt i sig. Det som var bekymrande var att graden av översynthet skilde sig åt mellan ögonen. Jag fattade inte riktigt varför det var ett problem, men det var det i alla fall. Eller, kunde bli, snarare. Just nu var allt ändå okej och vi kan ta och ses igen om ett halvår eller så. Är läget oförändrat då kanske vi får trixa lite med lapp för ögat eller glasögon, eller inte. Vi får se...

Signe tyckte i alla fall att det roligaste med dagen var att få åka hiss.