Idag var det begravning för min farfar. Det var fint och värdigt på alla sätt.

Jag sjöng och var därför i kyrkan extra tidigt för att öva och ställa in ljud och så. När det var övat och klart var det fortfarande en hel del tid kvar innan själva ceremonin skulle starta. Jag satte mig i bänken och eftersom jag är lätt Facebookberoende tog jag upp telefonen och kikade om det hänt något sedan sist. Det hade det inte direkt. Inte mer än att Magnus bytt profilbild till ett foto på en man som inte ens var han själv, men som var så galet lik honom att han själv hade varit tvungen att titta flera gånger när han ramlade på bilden på nätet.

När jag satt där och slösurfade kom min syster, kvinnan med den vassaste tungan i norr. "Vad gör du? Ska du checka in eller?"

Och så satt man på ett ställe där det var direkt olämpligt att gapflabba och bet sig i kinderna.

Vore inte det det yttersta beviset på en fullkomlig dekadens? Att checka in på begravning på Facebook och tagga den det berör. Usch.

Jag lade i alla fall undan telefonen och när jag kollade på den nästa gång hade jag begravt min farfar och Olov hade tydligen startat sportlovet med att äta blåbärspaj.