Det här är en dag som kräver ett särskilt inlägg om klädvård. Och då menar jag inte bara det där vanliga tvättandet, hängandet, vikandet, sorterandet och strykandet som kreti och pleti ägnar sig åt. Nej, det jag främst tänker på är allt det arbete som kommer sig av att man inte bara köper nya kläder till sina barn, kläder som man sedan slänger så fort de urvuxna. Det arbetet, mina damer och herrar, måste vara världens mesta underskattade hemarbete.

Vi har den fantastiska förmånen att få ärva och låna massor av kläder till Signe. Hon är familjens mest välklädda och har en garderob som kan vara rent stressande. Hur ska hon hinna använda alla dessa fina kläder innan de blir för små?

Det är som sagt förmånligt och härligt på många sätt att slippa köpa kläder. Förutom att vi sparar pengar så sparar vi så klart på miljön och så är kläderna redan mjuktvättade och mindre fullmatade med färg när vi får dem. Det känns bra. Vad som ibland känns mindre bra är all logistik. Jag har kläder på väg ut, in, bort och tillbaka i halva huset känns det som. Jag har alltid påsar med kläder som ska lämnas tillbaka, kläder som ska lämnas vidare och kläder som ska skänkas bort efter att barnen vuxit ur dem.

I andra påsar ligger kläder som är på vänt. Lånade eller ärvda kläder som ännu är för stora. Sorterade efter storlek och säsong ligger de där och väntar. Alvins avlagda kläder som Signe ska få. Nya kläder som jag köpt i stora storlekar på rea. Överallt kläder. Och skor. Jag har ett helt skåp fullt med skor ute i förrådet, från storlek 24 och uppåt. Signe kommer aldrig att behöva gå barfota fram i livet.

Idag har jag gått igenom Signes garderob, rensat bort sådant vi inte använder och sådant som blivit för litet. Storlek 80 är nu helt ute och 92 börjar smyga sig in. Jag har öppnat fyra olika kassar och två lådor med kläder som väntat ett tag. Valt ut, valt bort, sorterat, vikt ihop och hängt upp. Rena julafton fast utan tomte och utan gemenskap och god mat.

Jag tycker att man borde ha en egen dag i almanackan för att uppmärksamma klädlogistiken i svenska hem. Om tulpanen och kanelbullen får varsin dag så borde de klädsorterande mammorna få en också. Mors dag räcker inte till, den är för kort och går åt till att uppmärksamma det uppenbara som en mamma gör, som att föda och älska sina barn. Klädhanteringen är liksom av en annan kaliber, fullständigt ouppmärksammat och helt utan tack. Ändå är det en syssla som kan uppta en hel lördag, med undantag för middag, en kort promenad och ett parti Rävspel. Bara så ni vet...

 

Jennie W

21 januari 2013 08:44

Haha, jag sysselsätter mig också (konstant känns det som) med sortiering av kläder! Har en full garderob med kläder och skor som både är urväxta och väntar på att bli iväxta. Kläder som ska gå från dotter till dotter och kläder vi fått ärva av andra...Allt från storlek 40 upp till 116... Tur man kan vara mammaledig så man hinner med!! ;)

Lina

21 januari 2013 11:27

Eller hur! Det där med att hänga på lattefik som man hör att visst mammalediga gör får defintivt stå tillbaka.

 

Linda B

21 januari 2013 09:48

Vilket fantastiskt sant inlägg där du sätter välskrivna ord på det jag tänkt alla de timmar jag har sorterat kläder! Härligt att du uppmärksammar det och den tid det tar! Den som inte ägnar sig åt det kan inte föreställa sig vilken organisation som ligget bakom. Jag är gärna med och bedriver lobbyverksamhet för att skapa en dag för detta! Ha det gott.

Lina

21 januari 2013 11:25

Härligt Linda!

 

Susanna

21 januari 2013 12:12

Hohohi! Sa precis till min man igår när jag packade kläder i lådor med text med olika storlekar "detta är också ett jobb". Nu måste han få läsa detta inlägg! Kul!

Lina

21 januari 2013 15:40

Det är nog fler män än han som borde läsa det om vi ska vara ärliga. Du får lägga ut det på fejjan så att vi får igång en verklig opinionsbildning för den där högtidsdagen. :-) Vi kanske ska göra som killen som skulle få en katt om han fick 3000 likes. Vem kan man kontakta? Regeringen? Ger ni oss en egen dag i almanackan om vi får 100 000 likes på Facebook?

 

Lisa

22 januari 2013 17:02

Oj oj, det känns igen här också! Jag kan bara inte säga nej när någon kommer och erbjuder en kasse med gott och blandat. Trots att alla gömmor redan är fulla med kassar och kartonger. Är inte så bra på att märka upp bara...så det går åt mycket tid till att leta efter det där som man tror sig ha sett i nån påse...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...