Så. Då var 2012 helt ute och 2013 seriöst inne. (För alla er som är trendkänsliga.) Vi firade in det nya året med en matfest som fick julaftonens frosseri att blekna och gå och lägga sig i ett hörn och skämmas. Hör bara på det här:

• Krämig räktårta på kavringsbotten, toppad med löjrom, dill och citron.

• Rosa hjortfilé i sällskap av hemstoppad kryddig hjortkorv, potatis- och jordärtskocksstomp, jordärtskocksskum, portvinsreduktion med sidfläsk och smålök samt ljummen brysselkål i citronette.

• Choklad- och blåbärsorgie i form av saftig chokladkaka toppad med en kräm av vit choklad och blåbär, rårörda blåbär med små blåbärsmaränger och hemlagad blåbärssorbet strösslad med vita chokladspån.

Åsså en ostbricka på det. Behöver jag säga att det var gott? Det var förbaskat gott.

Signe fick förmånen att fira med sin högst älskade mormor och morfar och jag måste säga att det var en fantastisk känsla att kunna sitta och äta en hel, lååååång måltid i lugn och ro. Alvin och hans gelikar härjade runt i bästa samförstånd på övervåningen och behövde inte mer assistans från sina föräldrar än att vi fick förse dem med mat, dryck, snacks och film. Han är så stor, vår lilla pojke. Snart sex år gammal. Jag blir lite varm och vankelmodig i hjärtat när jag tänker på det. Men mest varm.

Signe har varit förkyld och eländig hela julen och jag är så glad att mamma och pappa tog hand om henne igår. Hon har ätit lite och sovit dålig, varit gnällig och missnöjd de senaste dagarna och chansen att vi skulle få en trevlig nyårsafton i hennes sällskap kändes minimal. Men tillsammans med mojmoj och mojfaj var hon ett litet ljus. Det är klart att man lyser upp när man får 100 % uppmärksamhet, service och kärlek all sin vakna tid. (Vilken varade fram till halv tolv på natten.)

Det där med att hon äter dåligt gnager mig från och till. Ena stunden känner jag mig cool och laid back och jag tänker att ”ja, ja det ordnar sig, hon äter när hon får lust”. Andra stunden får jag en liten släng av panik. Mest får jag panik när jag tänker på att vi inte var på BVC när vi blev kallade före jul och därför måste dit i slutet på januari i stället. Tänk om det här blir långvarigt. Tänk om vi blir underkända.

När ska jag sluta känna så inför sjukvården? Någon gång under 2013 kanske. Förhoppningsvis.

Hur som helst… Gott nytt år på er alla som läser. Jag uppskattar er. Väldigt mycket.

2012 var året då allt återgick till det normala för vår familj. Året då vi var som familjer är mest. Jag önskar att 2013 blir på samma sätt. Normalt. Vanligt. Utan åthävor. Ingen sjukdom. Ingen sorg. Då blir jag nöjd. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...