Den här bloggen har gett mig massor. Massor.

Bland det viktigaste jag fått är kontakt med tre kvinnor som fattar. Som fattar precis. De bor alla inom en radie på fyra mil från mitt hem och har varsitt barn som av olika anledningar krånglar med maten. Alla barnen har haft sond. Ett av dem har knapp på magen. Alla barnen har kräkts massor och har åkt in och ut på sjukhus. De har viktkurvor som liknar bergochdalbanor och läkare som tidvis har lagt sina pannor i djupa veck.

Deras fantastiska mammor har kämpat och kämpar dag ut och dag in för att få i sina älskade barn tillräckligt med mat för att kunna växa och frodas. Det går olika bra i olika perioder för alla barnen och även om vi mammor inte känner varandra särskilt väl egentligen så bär vi varandra i tanken. För vi fattar ju alla. Vi fattar precis. Vi känner till ångesten, trycket över bröstet, klumpen i magen, känslan av otillräcklighet. De fula känslorna av att vilja tvinga, ta i för hårt, skrika, skälla, slå näven i bordet. Men också den fantastiska känslan när ens unge slickar på ett chips eller sväljer en makaron.

Vi kan skratta igenkännande åt omgivningens goda vilja som kan bli så tokig. Vi har nog alla fått frågan om vi inte försökt med glass och fått mängder med förslag på godsaker som andras barn bara inte kan få nog av. För hur kan någon annan förstå hur det är att ha ett barn som inte ens stoppar ett finger i munnen? Hur kan andra föräldrar begripa hur det är när det inte spelar någon som helst roll vad som finns på skeden/hur skeden ser ut/hur glad den som matar ser ut/hur maten doftar/vilka andra som äter runt bordet?

Häromdagen när jag skulle packa för vår lilla tripp till Halmstad upptäckte jag att Signes energidrycker var slut. Leveransen från landstinget tar några dagar och jag ville så gärna få med mig några flaskor nu när vi skulle vara ute och flänga.

Facebookmeddelandet löd:

”Hej. Är det möjligen någon av er som är hemma och som har lite Frebini med chokladsmak att avvara? Jag trodde att vi hade mer i förrådet men det gapade tomt och nu tar det några dagar innan vi får leverans. Slarvigt av mig, men så är det. Vi klarar väl oss utan, men det känns så bra när hon får i sig en flaska per dag. Det blir ju lite kalorier. Ja, ni fattar. Ni fattar allt.

/Lina”

Svaret kom på några timmar:

”Kom bara kom. Vi fick en ny leverans igår! Hemma hela dagen idag!”

Tack för drycken Sofia, den kom väl till pass och tack alla tre för att ni finns. Anna, Andrea och Sofia  – wherever you are – kram.

Kor betar i månsken på klar himmel...

Vi har det bra nu. Sommar, sol och semester. Jag njuter och är tacksam. Det är jag verkligen. Vi har just kommit hem från sköna dagar i Halmstad och Halland visade sig verkligen från sin bästa sida.

Men inte ens på semestern kan man bara lata sig. Nej, gräset måste klippas, korna mjölkas och hönor nackas. Signe hjälper till så snabbt hon bara kan. Så snabbt att inte ens kameran hinner fånga henne ordentligt. 

(Det där med kreatur och flygfän var bara ljug förresten. Här nackas ingen och det enda som mjölkas ur är väl möjligen semesterkassan.)