Vad är det med ungar och kladd och kräm och goja?

Så här: Signe får en ballerinakaka och vill bara äta krämen mellan kexen. Hon får en vaniljbulle och vill bara äta det gula gojset.

Idag fick hon smaka på en mazarin. Ungen har aldrig i sitt liv sett en mazarin. Vi äter aldrig mazarin. (Jag informerade maken om att det är ett tydligt ålderstecken att han köpt hem mazariner.) Instinktivt och utan att tveka siktar Signe på kakans glasyr, det där vita som ser kladdigt ut. När hon upptäckte att det inte var särskilt kladdigt, inte krämigt och inte gojsigt, då ville hon inte ha den.

Älskade kladdunge!