Jag skulle uppskatta att vi lagt ett halvår av Alvins fem och ett halvt levnadsår på att försöka få honom att somna. Vi har vaggat och gungat och sjungit och läst och nynnat och klappat och kört i vagn och burit och bäddat och vyssjat och berättat sagor och hotat och blivit arga om vartannat.

Han lärde sig tidigt klättra ur spjälsängen och kunde som pytteliten parvel vara vaken till halv elva, trots att vi började nattningsproceduren vid sju på kvällen. Han har stundom drivit oss galna genom att inte ge oss någon som helst vuxentid på dygnet.  Han har alltid velat vara med, aldrig velat missa något. Så har det alltid varit med honom.

Signe har däremot alltid varit superenkel att få att somna. Värsta drömbebisen att natta. Värsta drömbarnet att lägga.  Ja utom första tiden då, när vi kom hem från sjukhuset och hon inte fick tillräckligt med mat i sig. Då skrek hon dygnet runt vad jag minns. Men utöver det så har det alltid varit en fröjd att lägga henne. Hon har fnissat av glädje när vi burit henne till spjälsängen, vinkat till oss andra och ropat ”gonaaaatt”, gosat in sig i täcket, tagit sin Nutte i högsta hugg och somnat.

Vi har bara lagt henne i sängen, bäddat ner henne, sagt ”gonaaatt-såååvgått” och gått ut. Det har varit underbart, alltid varit underbart. Alltid – men inte längre.

Nej nu är det visst nya tider och varje kväll ska inbegripa någon form av slagsmål eller skada. Som när Signe, strax över 80 centimeter lång, klättrade ur spjälsängen, en meter hög, och ramlade ner. Bang! Rakt ner i golvet. Två gånger.  Det kan hon ju inte alltid göra. Nej, så vi tog bort ena långsidan på sängen. Ja, så nu får vi alltid sitta och hindra henne från att klättra ur sängen. Allt medan Signe skriker som en stucken gris, sparkar och slår omkring sig och får känslor lika vackra som oönskad hårväxt att frodas inom mig.

Ska det vara så här nu? Alltid?

PS. Jag älskar mina barn jättemycket och de är världens finaste och jag vill vara med dem varje dag. DS.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...