Direktlänk till inlägg 6 mars 2013
Vissa av barnens ordvrängningar och felsägningar är så söta att man inte vill rätta till dem. Ta bara det nationellt vedertagna "stölvar", som alla Sveriges barn verkar säga. Hur många av er vuxna säger på samma sätt när ni pratar med småttingarna, bara för att det är så bedårande?
Jag minns Alvins "mös". Smör. Till slut sa hela familjen mös bara för att det var så gulligt. Signe pratar om "pliplonken" som mormor och morfar tagit till "Talliand" och jag frågar hela tiden vart det är de åkt för att få höra henne säga det.
Mölk. Mackamoner. Finka. Appespin. Tallick. Stussmatta. Busker. Jamas. Vi låter inte riktigt kloka.
Andra saker känns inte lika kul att de säger fel på. Namn på kompisar till exempel. Jag kan själv bli oklädsamt irriterad på ett barn som inte verkar kunna få in att det inte är Albin som bor här.
Häromdagen hörde jag att Alvin sa "Ju-man-o-el" när han pratade om sin syssling. När jag sa lite mjukt att han faktiskt heter "E-man-u-el" tittade sonen misstroget på mig och sa: "Mäh! Det är ju inget namn!" Eeeh... Nähä.
Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...
Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 |
14 | 15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
|||
25 | 26 |
27 | 28 |
29 | 30 |
31 |
|||
|