Blä. Den här dagen kunde jag minsannemig ha varit utan. Så mycket gnäll och gnat och grinande har jag sällan hört på en enda dag.

Signes hela kropp har fullkomligt exploderat av koppor och hon är febrig och snorig och dan. Det kliar och hettar över hela kroppen och vi får inte ge medicin. Mat har inte heller varit en enkel fråga eftersom hon inte verkar vilja ha något salt i munnen. Kanske har hon koppor även där. Till lunch och middag blev det därför en Signe-special; fyllningen från ett tjugotal Ballerinakex. Hon har suttit där i sin matstol, gnuggat ryggen mot stolsryggen för att komma åt det värsta kliet, och snyftande slickat nougatkräm med omsorg.

Jag tycker så synd om henne som inte kommer undan klådan. Hon har badat sex gånger idag för att få lite lindring och förströelse. I diskhon i köket, i balja i duschen och i diskhon i tvättstugan. Hon har lämnat sjöar av vatten efter sig i varje rum och använt nog med handdukar för att fylla en hel tvättmaskin.

Efter varje bad har vi pudrat henne med potatismjöl från topp till tå, satt på blöja och skakat i extra mjöl i den för att ge lindring för fram- och bakstjärt. Stackars Signe och stackars oss.

Ja, alltså, jag är ledsen men mitt liv har inte alltid ett rosa skimmer över sig. Annars så läste jag att det är de bloggarna som går bäst nu. ”Feel good-bloggarna”. Som den här tjejen, som har en alldeles fantastisk blogg och är jätteduktig och framåt och driven och allt, men som aldrig har en riktigt dålig dag. Även om hon vaknar upp krokig som ett S av ryggskott så räcker alltid kärleken till livet, familjen, dyra saker och ost till för att ge guldkant på även den dagen. Eller den här tjejen som kan renovera smakfullt och effektivt som få och aldrig har för lite energi för att ta tag i ännu ett projekt. Maken är alltid lika sugen som hon på att riva en vägg till och barnen hänger med av bara farten.

Så har alltså inte jag det. Det här blir väl en ”feel bad-blogg” då. Om du inte var sur och vresig innan så blir du det garanterat när du gått in här. För hemma hos oss sitter en mamma med ballerinakexfyllningskladdiga byxor och potatismjöligt linne i en kexsmulig soffa och önskar att barnen ska gå och lägga sig och maken försjunka i Facebookspel och Discoveryserier så att hon får gå undan och se en film all ensamhet. En film som ingen annan i huset vill se eftersom den varken är på svenska eller engelska och inte innehåller superhjältar eller biljakter.

Tyvärr verkar det dröja eftersom slurken med Ipren som jag till slut fick i Signe verkar ha gjort susen och hon just nu rusar runt som ett jehu på nedervåningen, slänger ut pusselbitar över golvet, står på huvudet och är allmänt uppeldad och glad.

I’m sorry baby, men det är too late. Den här mamman har inget mer att ge. 

 

Anna

2 september 2012 20:53

Läser här lite då och då, hittade hit via Frida, men har aldrig kommenterat. Nu måste jag dock tipsa! Ring vc och be att de skriver ut Tavegyl mot klådan, det räddade oss i vattkoppshelvetet!!

Lina

2 september 2012 20:57

Hej Anna. Jag blir jätteglad för kommentaren. Tavegyl är fixat!

 

Gunilla

3 september 2012 00:59

Hej Lina
Jag älskar din blogg och kollar nästan varje dag efter nya inlägg, livet är inte alltid "feelgood", inte för någon. Feelgoodbloggarna vågar helt enkelt inte skriva om dåliga dagar och motgångar. Du skriver både om med och motgångar och jag beundrar dej för ditt härliga sätt att skriva.
Kan berätta om vattkopporna i vår familj, började med storebror som hade några koppor när han var 11 månader och sen fick det en gång till när han var 6 år. Som tur var så fick han en ganska snäll period med prickar. Efter två veckor ringer dagmamman om lillasyster som börjar bli prickig, många fler prickar än storebror. Inte nog med det, pappa 30+ hade inte haft det när han var liten så han var naturligtvis både prickigast i sjukast, fick mata vatten med sked för prickarna i halsen gillade inte stora mängder på en gång. Väninnan 20+ kom ovetandes för att hälsa på, blev motad utanför dörren men prickarna kom som på beställning ett par veckor efter. Passa på att smitta alla barn som går för att få det som vuxen är ingen hit. Kram och tack för att du delar med dej av ditt liv.

Lina

3 september 2012 08:00

Ja herregud. Tack för det perspektivet på saker och ting. Och för kommentaren så klart. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...