Jag åkte hem från sjukhuset igår kväll och idag har jag varit på nöjespark med Alvin. Snacka om miljöombyte och snacka om att det var nödvändigt!

Iklädd fullt regnställ i kön till bergochdalbanan, med en förväntansfull treåring bredvid mig vinner inte tröttheten och jag känner mig nästan som vanligt. Melankolin har med andra ord inte helt tagit greppet om mig. Än är jag Lina, bara Lina, som kan vara glad och nöjd och en bra mamma och en trevlig person att vara med och som kan se det komiska i saker och ting. Som till exempel när jag var tvungen att pumpa. Jag hittade ingen plats att sitta på och efter en stunds irrande gick jag in till gästservice och presenterade mitt dilemma. Tjejen vid disken var otroligt tillmötesgående och fixade en prima pumpningsplats till mig i avskildhet – i ett förråd för kvarglömda saker. Så satt jag där, bland högar av tröjor, tofflor, kepsar, solglasögon, termosar, väskor och andra persedlar och småskrattade för mig själv medan mjölken rann. Den verkar förresten flöda något ymnigare idag än igår. Det där med att blir mer glad och tillfreds kanske hjälpte ändå.