Äntligen en riktigt bra välSignad dag! Jag har inte gråtit en enda gång idag. Visst, ögonen fick väl lite extra glans när jag kramade om en fin vän som jag inte sett sedan innan jag blev tvåbarnsmamma, men värre än så har det inte varit. Och det är inte så att tårkällan sinat, även om man skulle kunna tro det efter den senaste tidens ymniga flöde, utan det har helt enkelt inte funnits anledning att gråta. Vår lilla skruttunge har skött sig exemplariskt hela dagen. Larmandet från övervakningsapparaturen har varit minimalt. De få pling som den gett ifrån sig har både jag och Signe kunnat hantera utan större problem. Dessutom har lilla Pippi-Lotta visat gott om prov på sin envishet och sitt bestämda humör, vilket så klart gör en likasinnad mor mycket stolt. Hon säger ifrån med en litet, litet skrik som är som ljuv musik i mina öron och visar tydligt med sin sega lilla kropp vad hon gillar och inte gillar. Det bådar gott! (Säger jag nu, återkom om si så där sexton år så får vi se vad jag säger då.)

Övriga uppgifter i mitt värv som mor, utöver att vara känguru, har även de börjat rulla på. Jag tänker då främst på min uppgift som mjölkko. Jag producerar mat som till trillingar och min kropp verkar acceptera det mekaniska skimmer som ligger över hela processen. Min lekamen reagerar på bröstpumpar i alla nyanser av bröstmjölksgult på samma sätt som andra nyblivna mödrakroppar reagerar på dibarn. Det är ju bra, men åh vad jag LÄNGTAR efter att kunna hålla mitt lilla barn vid barmen istället för en sugkopp med flaska. Tyvärr lär det dröja si så där sex veckor innan den drömmen blir verklighet och fram till dess är det bara att härda ut och hoppas att jag fortsätter gå igång på den där plastpumpen. Min ansträngning verkar i alla fall ge resultat. Vid kvällens samtal med sköterskan fick vi veta att lilla S nu gått upp i vikt med besked. Hon väger hela 1034 gram och har därmed gått förbi sin födelsevikt. Härligt! När vi en dag får hem henne så borde hon väga strax över två kilo. Den dagen… Då blir det fest. Det kanske får blir hennes andra födelsedag. Jag kan inte låta bli att tänka att dagen då hon kommer hem, den dagen blir jag tvåbarnsmamma på riktigt. Dagen utan sladdar och slangar och apparater och sköterskor och läkare och sjukhus. Då blir det fest.

 

Sofia

5 juli 2010 00:07

Underbart, du får mig att skratta och gråta Lina.
Jag är så glad för er skull och vill bara sända en lite hälsning såhär via datorn. Ta hand om er och låt andra ta hand om dig! Längtar tills jag får läsa om er fest!STOR KRAM

 

fröken f

5 juli 2010 12:27

Vilket underbart kort du lagt ut tillsammans med en text som verkar hoppfull och väldigt positiv. Härligt Lina.

Kram Fröken F

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...