Att planera, strukturera och vara ute i god tid är kanske inte mina främsta egenskaper. Man kan ju inte vara bra på allt. Förmodligen är det så att min syster, vars andranamn är Framförhållning, sög i sig alla de generna från både vår mor och vår far och lämnade oss andra utan. (Fast det är klart, den här gången var jag ju ute i extremt god tid med barnafödandet, men det var ju inte så planerat och verkligen inte strukturerat såatteee…) Både jag och Fredric tar i mångt och mycket dagen som den kommer. Vi är till exempel två av alla dem som alltid sitter dagen före midsommar, samma dag som påskafton och veckan innan nyår utan planer, men med god lust att göra något roligt. Som tur är har vi ett antal likasinnade vänner i bekantskapskretsen och vi brukar ta oss an varandra så där i sista minuten.

Som jag skrivit tidigare så är det en sann utmaning för oss att få ihop livet den här sommaren. Det hade det varit även för den mest strukturerade kontrollfreaken, tro mig. Vi har två barn på olika stället, oss själva och ett hus med tillhörande hushåll och trädgård att bolla med. Dessutom försöker Fredric få in lite arbetstid mellan varven. Vi har lång väg att köra till och från sjukhuset och måste utöver det ofta köra iväg och lämna och hämta sonen hos den välgörare som tagit sig an honom för dagen nu när dagis har sommarstängt. Tid för att handla och sköta hemmet existerar nästan inte.

Mitt i allt detta fyller min äkta man trettio och några extra år. Imorgon smäller det. Hur ojämnt som helst, men ändå värt att fira. Men det var ju det där med presenten… Jag har inte hunnit köpa någon. De gånger jag varit inne i en affär så har ju han varit med och utan överraskningsmomentet blir gåvan lite trist, enligt min mening. Så hur gör man då när man har en man vars födelsedag man ändå vill uppmärksamma och dessutom en son som just nu är helt fixerad vid födelsedagar och presenter? Alvin har pratat i dagar om att hans pappa fyller år och att han då ska ge honom en skiva med fräck musik. (Mina pojkar delar en märklig passion för 80-talshårdrock. Den lille spelar med bar underkropp trummor framför en musikvideo med Mötley Crüe, den store kan alla låttexter utantill och går ibland med bar underkropp han med.) Ja, man får väl vara lite kreativ. Jag får väcka Alvin tidigt imorgon för att vi tillsammans ska hinna slå in en av Fredric gamla skivor i nytt presentpapper innan han vaknar. Han har lovat att se förvånad och glad ut när han öppnar det platta paketet. Sedan köpte Fredric själv ett hårvax på ICA idag, det får han också i present. Så! Grattis gamle man. Nästa år blir det bättre… Då blir allt bättre.