Det finns uppenbarligen inget som kan få mig på så dåligt humör som att åka till sjukhuset med Signe.

Inget att skratta åt 1: Signe har inte gått upp i vikt på en månad. Hon har vuxit på längden men får ändå inte godkänt.

Inget att skratta åt 2: Vi ska föra matdagbok IGEN och känner oss som världens sämsta föräldrar.

Inget att skratta åt 3: Hålet på magen har inte läkt utan läcker fortfarande magvätska och vi fick besked om att operation för att sluta till eländet nu är bokad till 14 mars.

Å vi skrattade hela vägen hem och har inte kunnat sluta. Hela eftermiddagen och kvällen har gått i glädjens tecken kan man säga. Eller glädjens töcken om man så vill.

Ja herregud. Vi har det ju roligt nästan jämt!