Direktlänk till inlägg 28 december 2010
Nu har det gått sex månader sedan Signe kom till oss. Då – en liten späd fågelunge som rymdes i sin mammas ena hand. Nu – en rund och fin unge på över fem kilo.
Jag är glad. Det är klart att jag är det. Glad att hon växer och mår bra. Samtidigt så finns det inte ork kvar i mig för några översvallande känslor alls. Jag går liksom på autopilot och är lite småglad ibland men småsur för det mesta. (Helsur som ni frågar min andra hälft.) Signe äter inte en droppe och jag orkar inte ens försöka göra något åt det. I kontakten som vi har med sjukhusen så undrar de om vi provar puréer, om vi ger munmassage, om vi… Ja jag vet knappt allt de undrar. Jag vet bara att svaret är nej. Jag ger inga puréer för dem kräks hon av. Jag försöker inte massera hennes lilla mun för hon kan kräkas bara av en strykning över läpparna. Så, kanske får vi skylla oss själva. Kanske är det vårt fel att hon inte äter. Om jag bara lade några timmar till på att mata och torka kräks så kanske allt skulle vända och livet skulle le mot oss igen. Eller inte.
Ärligt talat så vill jag bara att det här året ska vara över. Jag vill lämna 2010 bakom mig, vända blad och börja på ett nytt, ljusare kapitel. 2011 – året då vi blir en hel, glad och stark familj igen. Ska vi säga så?
Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...
Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
|||||
|