Om några timmar åker vi iväg till Signes nya hemvist. Jag måste stålsätta mig för att inte tänka på allt som eventuellt skulle kunna hända på vägen mellan sjukhusen. Hon är ju så liten. Det känns som om minsta lilla grop i vägen skulle kunna få henne att flyga upp i taket på den transportkuvös hon ska ligga i. Och tänk på alla semestrande älgar och osäkra övningskörare och alla gamla farbröder som inte förstår att lägga kortet på hyllan i tid. För att inte tala om alla män med övertro på sin egen reaktionsförmåga, som lägger sig och gnuggar stötdämpare med varje framförvarande bil. Och alla osäkra tanter och alla sms:ande ungdomar och alla finniga artonåringar med nya, blanka körkort men obefintlig självinsikt. Fyllekörarna och knarkåkarna orkar jag inte ens tänka på, än mindre på dem med latenta aneurysmer eller ouppdagad epilepsi. En tjock gubbe som kör lastbil med magen hängande vid knäna får en inte helt oväntad hjärtattack, kommer över på fel sida vägen, möter en ambulans och…

Nej, nu får jag sluta. Jag kommer att stanna kvar hos Signe inatt. Jag måste få vara nära henne, denna hennes första natt i ny stad.

 

Susanna

1 juli 2010 15:35

Du skriver alldeles underbart om den svåra tid ni går igenom! Jag har själv legat på SpecialBB 19 ggr och därefter levt sjukhusliv mer eller mindre i 5 månader. Det är tufft, men någonstans finns en tidpunkt då man kommer hem med sin lilla knodd, även om det inte ens är värt att spekulera om när. Den tanken har stärkt mig i alla fall! Stort lycka till!

 

Therese

1 juli 2010 21:38

Det kommer att gå alldeles utmärkt!! Dessutom är det inte till vilken stad som helst kom kommer till, utan min "hemstad" :-). Jag kan dessutom nästan lova att ni kommer att gilla Signes nya hem. Min erfarenhet av neonatalvården och personalen där (som vi iofs bara lärde känna under en veckas tid då Ella föddes) var att det är helt fantastisk personal! Om ni får tillgång till ett familjerum blir det dessutom nästan lite trevligt, och som att bo i kollektiv!

http://www.billaba.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...