Jag var lite stressad när jag kom in till läkaren imorse. Stressad och nervös. De har ju alltid så lite tid, de där doktorerna. Så fasligt dåligt med tid.

"Har han bokat en kvart eller en halvtimme eller kanske tjugo minuter? Hur fort måste jag prata för att inte åka härifrån och känna att jag inte fått ur mig något av allt det jag vill säga?"

Vi träffades klockan åtta. Jag tog ett djupt andetag och började prata. En och en halv timme senare hade jag pratat klart. Jag hade talat till punkt. Och läkaren hade lyssnat. På riktigt. 

Det kändes så bra.