Idag blev Signe så vansinnig på Fredric när han inte serverade henne mat tillräckligt snabbt att hon höll på att gå upp i atomer. Enligt makens utsago var hon i det närmaste otröstlig när lunchen väl var serverad och att sleva in mat i det gapande gapet var omöjligt. Han fick istället ägna en kvart åt att lugna ner henne, allt medan maten kallnade, för att överhuvudtaget kunna få in henne något.

När hon väl var utfordrad återgick allt till det normala. Eller, förresten… Alltihop var väl normalt nu när jag tänker efter. Barn blir arga när de är hungriga. Barn blir arga när de inte får mat. Barn blir arga när de inte får äta när de själva tänkt sig. Signe med. Helt normalt. Äntligen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...