Låt mig få presentera Nutte, en viktig och stundom illaluktande del av vår familj.

När Signe var liten, alltså ännu mindre än hon är nu, ville hon som bekant inte ha någonting i munnen. Inte ens mat. Napp var heller aldrig ett alternativ, men samtidigt märkte vi att hon längtade efter något att suga på. Det är ju liksom det små bebisar gör. Suger. På bröstet, på tummen, på nappen, på nappflaskan, på fingrar, på tår, på leksaker, på allt som kommer i deras väg. Men inte Signe.

Det enda vi märkte att hon kunde acceptera ibland var tyg. En bra dag kunde hon ta tag i fållen på sin klänning och suga lite försiktigt på den. Så kom det sig att hon fick med sig en liten tygtrasa i sängen, någon slags randig reklamsnutte vi fått på BB. På denna trasa fanns ett tvättråd och tydligen var det lite extra gott. Dessutom triggade det inte igång en enda kaskadkräkning när man sög på det. Fantastiskt. Mindre fantastiskt då att den där lilla lappen på lappen var så svår att fånga.

En rådig mor fann då på råd, tog fram sin symaskin och gav det ensamma tvättrådet sällskap. Det sägs ju att goda råd är dyra, men den här lilla delikatessen kostade oss inte en krona. Ett normalt svenskt hem svämmar uppenbarligen över av tvättrådslappar som bara väntar på att skördas och njutas. Klipp, klipp och sy, sy och saken var biff.

När Signe började prata fick den älskade trasan sitt namn. ”Nutte ska hon heta”, sa hon och sög lite extra på 100 % bomull, 40 grader, tre prickar på strykjärnet. (Hon sa i alla fall ”Nutte” efter att vi kallat den lilla trasan för ”snutten”.)

Fram till idag har Nutte funnit i två olika skepnader, en randig och en kinaflickig, eftersom hon luktar så äckligt ibland och då måste kokas för att bli fräsch och hygienisk igen. Under kok- och torktid får Nutte II kliva in för att det inte ska bli för tomt.

Idag gjorde Nutte III entré i vårt hem. Hon är tänkt att bo på dagis som Signe förhoppningsvis ska börja skolas in på på måndag. Den egentliga dagisstarten var för två veckor sedan men en viss magsjuka satte som bekant stopp för det. Nu tror och hoppas vi på måndag, att Signe ska vara redo och att Nutte ska gilla sitt nya hem.