Nu tror ni kanske att jag är värsta drama queenen som liksom ”nä jag tänker minsann inte skriva mer om ingen bryr sig om att tala om varför”. Som när man var liten och bestämde sig för att aldrig, aldrig någonsin prata med mamma igen för att hon bara var den dummaste i hela världen och minsann skulle få böna och be för att man skulle yppa ett endaste ord till henne igen. Det där höll väl aldrig särskilt många minuter men så är det alltså inte nu, det har bara varit fullt upp helt enkelt. Men jag måste ändå erkänna att resultatet av min lilla invite varit lite nedslående. Närmare sexhundra läsare sedan jag skrev inlägget och bara tre av dem kunde komma på anledningar till att det de läste borde fortsätta skrivas. Det får väl ändå klassas som någon form av flopp.

Hur som helst så spelar det ingen roll. Natten efter att jag skrivit inlägget så låg jag och funderade och kom fram till följande:

Anledning ett, två och tre räcker för mig. Jag vill skriva, jag kan och det känns bra att göra det. Mer pretentiöst än så behöver det inte vara. Jag behöver inga ädla föresatser för att ta en liten bit av det stora vida nätet i anspråk, inga föreställningar om att jag hjälper andra, bidrar till en bättre värld, sprider glädje eller annat vackert. Inget mer än att det känns bra för mig, för mig, för mig.

Om denna egotripp sedan kan ha positiva bieffekter så må det vara hänt. Alla sådana, så som Benjamins skifte från sondmatning till flaskmatning, är liksom mer än jag någonsin kan be om.

Så är det.

Vi har hälsat 2012 välkommet och Signes nyårslöfte var att börja promenera på allvar (förövrigt samma löfte som hennes far avgav så nu kan de  ge sig ut på turer tillsammans och samla kilometer. Jag vet vem jag skulle satsa pengarna på). Även om hon har kunnat gå ett bra tag så har hon liksom inte kommit igång ordentligt. Hon har varit lite skraj helt enkelt. Men, på nyårsdagens morgon så såg jag plötsligt i ögonvrån hur Signe kom gående till sängen där jag log och drog mig. (Jag har inte lovat något.) Bara så där. ”Nytt år, nya möjligheter”, tänkte Signe.

En helt annan sak: Min andra unge har aldrig haft några som helst problem med mat. Han älskar allt och äter precis lagom mycket. Bara för att ni ska få en liten uppfattning om hur bortskämda vi var innan Signe kom så kan jag berätta att det lät så här vid dagens lunch:

- Mmmm, vad är det här?

- Janssons.

- Åh gott. Och så fisk också! Är det lax?

- Ja.

- Jag gillar lax jättemycket. Men dom här, vad heter dom?

- Brysselkål.

- Mmmm, brysselkål, det är mina favoriter.

Och så åt han upp nästan allt och tog om av brysselkålen. Det är bara att hoppas på att lillasyster tar intryck.

 

Karin

3 januari 2012 18:43

Jag har inte hunnit läsa igenom inläggen på sistone, ledsen för det, jag brukar i stort sett alltid kommentera det du skriver.

Jag hoppas få fortsätta läsa det du skriver. Av den enkla anledningen att du skriver för jäkla bra.

Att du dessutom kämpat i motvind många gånger, varit envis och stått upp för din familj, lyckats och även ventilerat problem och tankar, gör bloggen intressant och levande.

Fortsätt. Snääääääälla!

Kram Karin

http://www.stylebymom.se

 

Sofia

4 januari 2012 09:50

Du skriver roligt och gripande om en annorlunda vardag. Trots att den skiljer sig från min familjs ger dina berättelser mycket aha-upplevelser, om både stort och smått. Att läsa din blogg gör mig både glad och ledsen, och vidgar mina vyer. Tack!

 

Maria

4 januari 2012 19:03

Jag vill att du ska fortsätta skriva, helt enkelt för att jag tycker att du skriver bra! Väldigt bra till och med. Jag hoppas alltid att det har kommit ett nytt inlägg i din blogg när jag öppnar din sida :-) ...och så tycker jag att det är intressant att följa er resa med lilla Signe! Jag har själv "sjukhusbarn" (även om det är av en helt annan anledning) och tycker att det är spännande att läsa om hur andra upplever det, hur det fungerar och vad resultaten blir! Tack för en fin blogg!

 

jessica

4 januari 2012 21:04

Jag kommenterade visserligen det andra inlägget men det blev mest som en desperat dikt skriven av någon på högstadiet.

Fakta; utan din blogg och dina ärliga skriverier om Signe och hennes sondberoende hade V idag inte ätit halva sin dygnsmängd utan sondmatats helt.
Signes mathistoria är snarlik Vs och det var vad som avgjorde att vi testade från början. Signe gav oss tron. Mattron.

Lina

5 januari 2012 18:37

Åh så härligt att hon börjar komma upp i lite mängder! Kämpa på. Sommar utan knapp?

 

jessica

5 januari 2012 21:18

Sommar utan knapp är planen. Sommar utan plastdetaljer helt är planen men den andra plastbiten måste jag övertyga läkaren om att bli av med. Han lär väl göra som han vill men jag ska kämpa =)

Lina

6 januari 2012 13:39

Nu hänger jag inte med riktigt. Vilken är den andra plastdetaljen?

 

jessica

6 januari 2012 22:06

Tracken du vet (eller du kanske inte vet förresten). Den plastbiten i halsen.

Lina

6 januari 2012 23:16

Oj då. Ser i ditt första meddelande att du skrev om den. Har helt glömt bort det. Hoppas så klart att ni blir av med allt plastigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...