Man ska erkänna när man har fel.

Jag erkänner. Jag hade fel.

Hon hade inte gått upp i vikt. Det var tråkigt. Men hon hade inte gått ner heller. Det var roligt. Och vi var nog lite förvirrade där inne i mottagningsrummet. Skulle vi vara glada eller besvikna? Glada, tyckte doktorn, samma vikt trots att vi inte gett någon mat alls i knappen på två veckor. Det är bra!

Okej. Då är jag glad.  Ja, det är jag faktiskt. Inte för att doktorn säger att jag ska vara det utan för att Signe är helt fantastiskt.