Så var årets första arbetsvecka till ända. Jag avslutade med dunder och brak genom att försova mig lite lätt, vara tvungen att ta bilen till jobbet och köra igenom Göteborgs nya vägtullar för första gången, jobba en skvätt och sedan bege mig till tandläkaren för att bli två lagningar rikare och nära två tusenlappar fattigare.

Roligare har man haft.

Betydligt trevligare var att komma till förskolan och få se Alvins livs första skrivbok. Ett blått häfte i A5-format där han mödosamt plitat ner "säl", "gås", "kniv" och annat matnyttigt. Nu är det bara ett halvår kvar till skolstart och det kan jag inte skriva mer om för det gör mig så vankelmodig. Det är märkligt hur gärna man vill att barnen ska växa och bli stora, samtidigt som man vill behålla dem små länge, länge.

Nytt år. Ny frisyr. Signe har kommit på att hon kan vara Pippi Långstrump. Hon älskar sina fina små tofsar, står och tittar länge i spegeln och vill helst inte ha mössa eftersom det riskerar att förstöra frisyren. 

Hon är så gullig så man smälter. Och som jag sagt tidigare - lite Povel-aktig.

Jag som tidigare sjungit julkortens lov måste få berätta en sak:

Mina egna julkort kom inte fram i tid och jag är sur på Posten. Okej, jag postade kanske inte i jättegod tid och var beredd på att korten kunde komma att slinta in i mellandagarna i värsta fall, men nu har det gått nästan tre veckor sedan jag lade dem på lådan och än är inte alla framme. Några adressater fick dem före jul, några fick dem före nyår, några fick dem idag. 

Är det en service man kan vara nöjd med? Nä, jag anlägger samma min som Signe först gjorde när hon såg jultomten och säger: Buuuu! Var klagar man? Vad får man för kompensation? Finns det någon rättvisa här i världen?

Igår kom underbyxorna i storlek 74/80 cl som jag beställt till Signe på nätet. Dom var... luftiga.

Okej, den togs förra året. På julafton. Av misstag när jag glömde sätta på blixten. Men ändå. Den är episk. Lägg särskilt märke till hästmasken i Signes hand.

Så. Då var 2012 helt ute och 2013 seriöst inne. (För alla er som är trendkänsliga.) Vi firade in det nya året med en matfest som fick julaftonens frosseri att blekna och gå och lägga sig i ett hörn och skämmas. Hör bara på det här:

• Krämig räktårta på kavringsbotten, toppad med löjrom, dill och citron.

• Rosa hjortfilé i sällskap av hemstoppad kryddig hjortkorv, potatis- och jordärtskocksstomp, jordärtskocksskum, portvinsreduktion med sidfläsk och smålök samt ljummen brysselkål i citronette.

• Choklad- och blåbärsorgie i form av saftig chokladkaka toppad med en kräm av vit choklad och blåbär, rårörda blåbär med små blåbärsmaränger och hemlagad blåbärssorbet strösslad med vita chokladspån.

Åsså en ostbricka på det. Behöver jag säga att det var gott? Det var förbaskat gott.

Signe fick förmånen att fira med sin högst älskade mormor och morfar och jag måste säga att det var en fantastisk känsla att kunna sitta och äta en hel, lååååång måltid i lugn och ro. Alvin och hans gelikar härjade runt i bästa samförstånd på övervåningen och behövde inte mer assistans från sina föräldrar än att vi fick förse dem med mat, dryck, snacks och film. Han är så stor, vår lilla pojke. Snart sex år gammal. Jag blir lite varm och vankelmodig i hjärtat när jag tänker på det. Men mest varm.

Signe har varit förkyld och eländig hela julen och jag är så glad att mamma och pappa tog hand om henne igår. Hon har ätit lite och sovit dålig, varit gnällig och missnöjd de senaste dagarna och chansen att vi skulle få en trevlig nyårsafton i hennes sällskap kändes minimal. Men tillsammans med mojmoj och mojfaj var hon ett litet ljus. Det är klart att man lyser upp när man får 100 % uppmärksamhet, service och kärlek all sin vakna tid. (Vilken varade fram till halv tolv på natten.)

Det där med att hon äter dåligt gnager mig från och till. Ena stunden känner jag mig cool och laid back och jag tänker att ”ja, ja det ordnar sig, hon äter när hon får lust”. Andra stunden får jag en liten släng av panik. Mest får jag panik när jag tänker på att vi inte var på BVC när vi blev kallade före jul och därför måste dit i slutet på januari i stället. Tänk om det här blir långvarigt. Tänk om vi blir underkända.

När ska jag sluta känna så inför sjukvården? Någon gång under 2013 kanske. Förhoppningsvis.

Hur som helst… Gott nytt år på er alla som läser. Jag uppskattar er. Väldigt mycket.

2012 var året då allt återgick till det normala för vår familj. Året då vi var som familjer är mest. Jag önskar att 2013 blir på samma sätt. Normalt. Vanligt. Utan åthävor. Ingen sjukdom. Ingen sorg. Då blir jag nöjd. 

...små trosorna är lustiga att se.

Var hittar man underbyxor i storlek 80 centilong? (Utan volangspets på ändan.) Jag har fått tips om att KappAhl har en smal variant i 86/92 som kan funka men undrar om det finns några fler alternativ. Kanske på nätet.

Jag kan nämligen stolt meddela att Signe kissat på "toatlätten" hela dagen idag. (Igår bajsade hon på golvet, men det är jag inte lika stolt över.) Vi får väl se hur det hela utvecklar sig, men det är en början i alla fall och då vore det ju tråkigt om det hela föll på att byxblöja är den enda underbyxa som passar henne.

Här är det lugnare än på självaste lugna gatan. Vi gör icke många knop idag. Diverse krassligheter och dåligt med sömn gör att vi känner oss mer mörbultade än man normalt gör på juldagen. Signe ståtar med en förkylning som särskilt angripit båda ögonen och har inte sovit särskilt många timmar de senaste nätterna. Inte hennes mamma heller. Hon har inte ätit särskilt mycket de senaste dagarna heller. Det har däremot hennes mamma gjort. Ujujuj... Men det gör inget för jag fick en OnePiece av min make i julklapp så nu kan jag svälla ut åt alla ledder.

Igår pratade vi om barn som åt för mycket och blev feta. Barnfetma är ju tydligen ett tilltagande problem i vårt långsmala land. Alla runt bordet var rörande överens om att det är en form av barnmisshandel att som förälder inte sätta gränser i det läget. Någon ställde då frågan om det är hustrumisshandel att inte säga till sin fru när hon äter för mycket Ris a la Malta. Frågan lämnades obesvarad.

På tal om att sätta gränser så har Alvin spelat Tv-spel heeeeela dagen. Han får normalt bara spela på fredagar men med tanke på att Tomten kom med hela fyra nya spel igår så lovade jag att han skulle få spela huuuuuur mycket han ville idag. Det innebar tydligen spel från morgon till kväll. I morse proklamerade han direkt att "Idag ska jag inte ens gå ut!" Han hade rätt. Han har bara varit nere och ätit ett par gånger. Tonårsfasoner!

Signes favorit från igår är en grå liten kattunge som viftar på svansen och lyfter på sitt huvud. Den går under namnet "Kissekassen", vilket skulle kunna få en och annan att tro att det är en kateter vi gett henne i julklapp, men så är det alltså inte. 

Ja, som sagt, idag är vi lata, men igår gick det betydligt vildare till.