Tre generationers spring på en helg. Och så lite cykel och annat på det.

Lördag kväll. Midnattsloppet tillsammans med min pappa. Jag sprang och sprang. Först outtröttligt. Sedan jättetrött. När målet till slut kom kom det en snöplig sekund för sent för att jag skulle nå mitt mål. Men det gjorde alls ingenting för mina ben var starka och mitt hjärta trodde på ett nästa år med nya mål och både fler och snabbare steg.

Söndag morgon. Var jag på mitt livs första rejvfest igår och har förträngt det? Huvudvärk. Benvärk. Hjärnvärk. Hej Resorb och godnatt på nytt världen.

Söndag eftermiddag. Alvin springer en hel kilometer, får medalj, tappar ännu en tand, cyklar sig till ännu ett par skrubbsår och är så stor att jag inte vet var jag ska få rum med alla känslor. Signe drar runt på trehjuling med en frisyr som går i ett med hjälmen. Igår fick hon lila glasögon som hon valt själv men vägrar ha på sig. Hon vägrar även ha på sig annat än klänningar, som hon i sin tur vägrar ha på sig om hon inte får ha byxor under, vilka hon i sin tur vägrar ha på sig om hon inte får ha trosor med Hello Kitty på. Jag andas och skulle gärna byta ut syret i atmosfären mot nytt, frisk tålamod eftersom det tycks ta slut precis hela tiden.

Och jo, i fredags firade vi tio år som gifta. Ett firande som med månaderna krympt från planer på en weekend utomlands på tu man hand till kvällsmat med ungarna och en skål färska räkor.

Och så har vi skaffat katt. Vilken helg.