Direktlänk till inlägg 23 juni 2013
För en stund sedan var det på minuten tre år sedan Signe kom till oss.
Hon var så liten när hon kom. Så liten. Späd. Omogen. Ofärdig kom hon till oss, men skrek ändå så fort hon tagit sitt första andetag. Ett skrik som lät som en kattunges. Ett pip. Svagt i volym men så oerhört starkt. Att hon ens kunde andas... Att hon andades själv var stort. Hon slutade med det några minuter senare. Hon andades inte och läkarna hade svårt att få igång henne. Fredric var med. Jag låg kvar i förlossningsrummet och visste ingenting, kände ingenting, var tom.
Andningen kom igång och Signe har erövrat livet, andetag för andetag i tre år nu. Vårt mirakel. Vår lilla flicka. Hon kom in i mitt liv och förändrade mig. För alltid.
Hon har fortsatt att vara liten och stor på en och samma gång. Så pyttigt liten på utsidan och så märkligt storslagen på insidan. Sådan är hon. Signe.
Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...
Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 | 13 | 14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 | 29 |
30 | |||
|