Heregud. Var ska det här sluta? Det är som en naturkraft som inte går att stå emot. Allt det där rosa och fluffiga, gulliga. Hon ställer prydligt sina små skor på rad, pratar med dem och klapprar runt som ett riktigt modelejon i sandaletter och leopardmönstrad pyjamas. Hela outfiten kan hon tacka mormor för som tydligt deklarerat att hon köper sådant som Signe tycker om, inte hennes mamma.
Och det är väl som det ska med det. Men om skointresset håller i sig på samma nivå lär vi få bygga ut hallen när hon kommer över storlek 28.
annanSofia
22 april 2013 09:15
Jag vill inte uttala mig om Signes mormor, men jag kan skriva om hur vi har det.
Jag har en svärmor som när dottern var ganska precis ett år kom med de första paret glittriga lila sandaler. Inte de bästa skorna till någon som precis lärt sig gå, tyckte vi, men dottern uppskattade presentsnörena på det paketet också. Rosa klänningar, dockor etc är också vanliga presenter. Nu senast vi träffades berättades att Barbie hade inköpts för framtiden. Min fråga om detta också köpts till kusinerna (killar) föll inte i god jord. Själv försöker jag tänka på att inte köna mitt barn i onödan, att hon ska få tillgång till kläder i mer än en färg, leksaker av många olika slag etc. Jag vet att barnets farmor menar väl med sina presenter, och dottern blir ju glad (även om jag tror hon skulle bli glad även för många andra saker), men jag kan bli så trött på detta att hon vill stoppa in sina barnbarn i två olika fack. Varken yngre eller äldre kusinen får liknande saker, här är det istället Transformers, Bilar o.dyl som gäller.. Äldre kusinen älskade iallafall tidigare Hallo Kitty och att ha glittriga nagellack, men jag såg honom aldrig få det för den sakens skull. Sedan motiveras inköpen trots det med att det är vad barnen vill ha. Min bild är att de allra flesta barn gillar färg och glitter och så i någon period, men det uppmuntras hos några och negligeras hos andra. Vi har ännu inte protesterat mot något vår dotter fått. Men om hon skulle komma med något vi inte tycker är bra så har vi som föräldrar faktiskt sista ordet. Jag funderar på hur jag ska ta diskussionen vidare på ett bra sätt med min svärmor. Har du några tankar?
Jag är också nyfiken, hur resonerade din mamma här, fick din son också en uppsättning skor när han var i den åldern, eller förväntades han inte uppskatta det? Och vad fick han i så fall "istället"?
Tack för att du delar med dig av ditt liv på bloggen, jag uppskattar mycket att få läsa det du skriver!