Linas liv i limbo

Direktlänk till inlägg 10 april 2013

Facebookskit

Av Lina - 10 april 2013 23:22

Jag gillar Facebook. Jag vet att det är fult att säga så, att man helst ska vara lite svår av avig och inte gilla så mainstream saker, men jag gillar Facebook. Och charter. Fast inte tacos.


Men det florerar ju en hel del skit på den där ansiktboken, minst sagt. Reklamen har jag faktiskt inte så svårt för. Jag fattar att FB vill tjäna pengar på sin tjänst och reklamannonser är reklam, det fattar alla. Men alla gilla-dela-tävlingar! Dem blir jag galen på. De är störiga och dessutom olagliga enligt Lotterilagen och förbjudna enligt Facebooks egna regler.


Det är märkligt att det är så få som känner till det, även bland medelstora företag. Kan inte fejjan använda några av alla de där reklamminjarderna till att faktiskt ta bort sådana tävlingar, som de skriver att de gör i sina regler?


Två andra konstiga saker jag vill avhandla med er är 1. Berättelsen om pappan som fick ångest och 2. Suspenderat kaffe.


1. Historien om pappan har gått flera varv tycks det som och olika vänner har delat den flera gånger under åren. Det hela handlar om en pappa som kommer hem till sin son efter jobbet. Sonen frågar vad pappan tjänar i timmen. Pappan säger efter visst tjat att han tjänar 100 kr. Då frågar sonen om han får låna en femtiolapp. Pappan blir irriterad över att sonen tjatat så bara för att han vill låna pengar. Men då säger den lille parveln ungefär: "Jag har femtio kronor i min egen spargris och om jag får låna femtio till så kan jag betala dig 100 kr så att du kommer hem en timme tidigare från jobbet och äter tillsammans med oss." Typ. Och stråkar spelade i bakgrunden när slutklämmen om hur vi borde tänka om och vara mer med våra barn levereras.


Det bara kryper i kroppen på mig när jag läser sådan skit. Vem som är avsändaren är väl inte så svårt att föreställa sig. Samma självgoda typ som befolkar hela familjeliv.se och liknande forum. Men vem är tänkt att vara mottagare?

Studier visar att dagens föräldrar inte spenderar mindre tid med sina barn än 90-talets föräldrar. De visar till och med att vi som är födda på 60- eller 70-talet tillbringar mer tid med våra barn än våra egna föräldrar. Ändå känner vi oss mer otillräckliga än någonsin. Vi tävlar om att hämta tidigast på dagis, vara lediga längst tid på sommaren och dra ut så länge som möjligt på föräldraledigheten. Vi vränger oss ut och in för att finnas till för våra barn och låter orimliga krav och ångest driva oss. Till vilken nytta undrar jag. Om ni läser om studierna ovan så säger barnen själva att de är nöjda och glada med den tid de får med sina föräldrar. De kräver inte mer av oss. De vet att vi älskar dem. Så varför kräver vi så mycket mer av oss själva? Kanske för att idiotisk dynga kletas på oss via bland annat Facebook.


Sluta dela sådan skit! Lägg tiden på att spela fiol med dina egna barn, eller vad du nu går igång på.


2. Den senaste tiden har berättelserna om en ny företeelse som kallas "suspenderat kaffe" börjat florera på fejjan. Konceptet sägs ha sitt ursprung i Neapel eller Nepal, eller whatever och handlar i korthet om att jag kan gå in på ett café och köpa en kaffe till mig själv plus en "suspenderad" kopp. Denna kopp kaffe blir då innestående till den fattiga, kaffesugna krake som till äventyrs dyker upp på caféet utan en krona på fickan. Personen kan då (gärna med mössan hand) fråga efter om det möjligen finns en liten suspenderad kaffeslurk för honom eller henne att avnjuta.


För det första så undrar jag vad den aktuella inrättningen gör med den vinst de får på kaffet. Jag betalar ju fullpris för även den suspenderade koppen och i det ingår så klart även viss avans. Caféet gör sig därmed en rejäl hacka på min förmodat välgörande handling och det tycker i alla fall jag känns mer osmakligt än det eventuella hästkött som gömmer sig i deras lasagne.


För det andra så undrar jag om det är ett sådant samhälle vi vill ha. Vill ni det, alla ni som gillar och delar? Vill ni att människor ska behöva gå in på allmänna restauranger och fik och säga "Hej. Jag har det så dåligt ställt att jag inte ens kan brygga mig en kopp kaffe. Jag vill gärna berätta det för dig som har särskild utbildning i latteskum och jättemuffins, och alla andra här inne som vill lyssna, så att jag kan få mig en kopp till trefikat."?


Nej, jag tror inte det. Så snälla, snälla. Tänk ett varv, eller kanske två, innan du delar med dig till andra av sådant du knappt ens själv borde vilja läsa.


Men det här inlägget, det ska ni så klart både gilla och dela. Och helst spara. Jag gillar som sagt Facebook och får massor av tips om läsvärda saker där, men det läsvärda tycks drunkna bland allt det som är precis det motsatta. Och då har jag inte ens tagit upp alla bilder på katter, hundar och barn som man uppmanas ge tummen upp. Eller det vidrigaste av allt - "Gilla om du är emot barnmisshandel, övergrepp på djur, grupvåldtäkter, atombombning av spädbarn etc etc etc etc..." Vem har behov av att låta cybervärlden få veta att man är emot sådant? Är inte det något som borde vara självklart?


Ps. Jag är för välgörenhet så klart, men inte i alla former. Solidaritet och välgörenhet är inte alltid samma sak. Ds.

 
 
Ingen bild

Moster

11 april 2013 00:20

Kära syster. Känner en viss bitterhet i tonen... Varför läser du berättelserna? Jag brukar inte ens öppna och läsa dom.
Och låt folk tävla om de där fula skorna, kaffe maskinen, kameran osv osv. Är dom så dumma att dom inte förstår bättre så, kul för dom!

Lina

11 april 2013 07:50

Ja e int bitter!

 
Anna

Anna

12 april 2013 09:41

Helt rätt Lina!! Jag tycker att det är skitbra att du uppmärksammar eländet. Jag blir asförbannad på allt skräp och allt dåligt samvete... Skönt att läsa studien också! Jag är tillräcklig. Kram

http://annasutrymme.blogspot.com

 
Karro

Karro

16 april 2013 09:32

Jag är lite si och så gför fejjan och ändå är jag jämt inne på skiten... Jag kan bli galet irrierad på alla dessa fantatsiks stausar där allt är skimrande rosa, fast att de int eär det... Och hur har bakat, tvättat, snyggast och har hunnit med allt i världen får en ju att känna sig världsämst...
Men som sagt, ändå kan jag inte vara utan skiten;-)
Kram på dej

http://www.appelblomman.blogspot.com

 
Ingen bild

Ulrika

17 april 2013 11:24

Bra inlägg! Jag gillar också facebook och ler lite åt alla andras perfekta liv. Inser att jag säkert också förmedlar denna känsla.... men är precis som du väldigt irriterad på allt som delas. Just nu irriterar jag mig väldigt mycket på "Hur agerar du om du håller på att få en hjärtinfarkt när du är själv". Detta är HELT felaktigt enligt HLR rådet, vilka jag vet har kunskap om detta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lina - 24 december 2013 22:38

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Av Lina - 15 december 2013 23:51

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

Av Lina - 15 december 2013 22:28


För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Av Lina - 15 december 2013 22:02

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

Av Lina - 11 december 2013 23:09


http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...

Skapa flashcards