Den här veckan har jag börjat blogga på jobbet. Jag har oerhört fria tyglar (hittills) och passar på att säga vad jag tycker och tänker om lite allt möjligt. Idag skrev jag bland annat ett osmakligt långt inlägg om en fråga som engagerar mig mycket.

Som bakgrund får jag berätta att jag innan skrivit en del om en person jag har som mentor på jobbet. Jag har medvetet skrivit på ett sätt som inte avslöjar om mentorn är man eller kvinna.

(Jag har tagit bort korta delar som är ointressanta för er eftersom det är så specifikt jobbrelaterat.)

Manliga män och kvinnliga kvinnor

(...)

Kanske luftar jag bara mina egna snäva föreställningar av världen här, men visst ser man en man framför sig när man hör ordet mentor?  Precis som man gör när man tänker på läkare, advokater, renhållningsarbetare, dykare, scooterförare, kockar, domare, badvakter, fårklippare, kamrerer, elektriker, portvakter, konsulter, pianostämmare, skomakare, piloter, fotbollsspelare, präster, bönder, politiker, bagare, tekniker, ingenjörer, statsministrar, nyhetsankare, musiker och chefer.

Det där tycker jag är rätt så nyttigt att tänka på ibland. Att vi helt omedvetet, utan att på något sätt mena illa eller vilja ont, väldigt ofta utgår från mannen som norm. En läkare är en läkare om hon inte heter Anna, då är hon en kvinnlig läkare.

Självklart kan vi på samma sätt utgå från kvinnan som norm i andra sammanhang. Floristen, barnskötaren och hudterapeuten är till exempel kvinnor i mitt huvud, men kan ju precis lika gärna vara män i verkligheten.

Om vi ändå är inne på etiketter så kan vi lika gärna ta oss an egenskapskatalogen också, eller hur? Vem mår inte gott av en räcka adjektiv så här på en onsdag? Ser du en man eller kvinna framför dig när du läser följande ord?

Modig Duktig Våldsam Blyg Stark Tjatig Äventyrlig Empatisk Hjälpsam Rationell Känslig Empatisk Aggressiv Trygg Flamsig

Nu är ju inte en aggressiv pianostämmare bättre än en tjatig florist eller en duktig barnskötare sämre än en stark bonde, men jag tror ändå att de där omedvetna etiketterna påverkar oss mer än vi tror.

Ta till exempel begreppet händig. För mig är det en egenskap som typiskt tillskrivs män. Det finns en förväntan om att män ska vara händiga och därmed blir den man som har en fallenhet för att skruva och spika uppmuntrad av omgivningens förväntan. Han skruvar och spikar därför mer, oftare och bättre. (Övning ger som bekant färdighet.) Den man som däremot inte är lika nära vän med fogsvansen och rubanken lyckas inte leva upp till omgivningens förväntan och förminskas därmed.

Den händiga kvinnan är det däremot få som efterfrågar och hon kan stå där med sin skruvdragare i högsta hugg utan att bli tillfrågad när någon behöver hjälp med en spånskiva eller ett altandäck.

Jag och min man har byggt hus tillsammans. Vårt första barn hade kommit till världen bara några månader innan och jag vill förresten här och nu avråda den som funderar på att regla för innerväggar och fuktspärra badrum med en bebis på höften. Just don’t do it! Det var en kämpig tid, men vi fixade det. Mycket tack vare att jag var föräldraledig och kunde sköta kontakterna med diverse entreprenörer och annat löst folk.

Jag har stegat runt med kommunens bygglovshandläggare och pekat ut avloppsplacering med grävfirmans projektplanerare. Det gick hur bra som helst, så länge inte min man var med. Om han dök upp skulle alla nämligen prata med honom om saker och ting som han inte hade an aning om. All post angående bygget gick också till honom trots att jag skötte all korrespondens. Den enda part som behandlade oss rättvist, nu när jag funderar, var väl banken som så klart ville ha oss båda som solidariskt betalningsansvariga.

Annat var det när vi bodde på sjukhus i nästan ett halvår med vårt andra barn. Där var jag högintressant och högaktuell, medan min man fick gå runt och känna sig som någon form av parentes i sammanhanget.

Det här kan jag, som ni förstår, skriva hur mycket som helst om. Jag har väldigt få svar i ämnet men oändligt med frågor. Hur påverkas vi av att världen ständigt blir så förenklad, så kategoriserad i manligt och kvinnligt?

På vårt kontor har vi nyligen beslutat att börja titta på våra resultat könsuppdelat. (...) Vi har även beslutat att tillsätta en grupp som ska se över hur vi på annat sätt kan arbeta med jämställdhetsfrågor på kontoret. Och då tänker vi inte främst på vår egen verkstad, utan utåtriktat, i vårt möte med kund.

Vi ligger just i startgroparna med det arbetet och jag tycker att det ska bli jättespännande. Jag tror på samtalet som den viktigaste förändringsfaktorn. Vi måste tala med varandra om hur vi tycker, tänker och agerar och jag hoppas att vårt val att redovisa resultat på det här sättet kan väcka nya samtal och frågeställningar som gör oss till ännu bättre och mer nyanserade tjänstemän (och -kvinnor).

Signe: "Mmmm... Nams! Gott med kråka! "

Idag är båda knattarna på dagis igen.

Igår åt Signe näringsdryck, nötcreme, makaroner, ägg, apelsin, chokladboll, mjölk, potatismos, fiskpinnar och saft. Och framåt kvällen var mina axlar nere i normalläge igen efter att successivt ha hissats upp i nivå med öronen de senaste dagarna.

Den där matfixeringen alltså. När ska den vara över? Jag lovar, hon äter inom normalspannet för barn i hennes ålder. Hon äter bra. Ändå lyckas jag inte vila fullt ut i att hon har förmågan. Ändå ligger tvivlet och oron så tätt under huden.

Förbannat också!