Vid tandborstningen slog det mig plötsligt att vårt handfat måste se helt skruvat ut för en utomstående.

Vad är det för stilleben vi skapat? Hur hänger sakerna ihop? Hur är det möjligt att ett ituplockat, nästan komplett, tärneljus hamnar tillsammans med en Mac Donalds-lemur och en hårtrimmergrunka på kanten av ett handfat? Hur tar kaoset form i ett vanligt svenskt småbarnsfamiljshem? Jo, det ska jag berätta för er...

Vid en annan kvälls tandborstning kom plötsligt Signe gående med ett ituplockat tärneljus i händerna och ett batteri i munnen. Det kändes inte som den mest lämpliga kvällsmaten så jag skyndade mig att ta rubbet ifrån henne. Jag lade prylarna på handfatet och fortsatte proceduren med tandborstning, avklädning, blöjbyte och bokläsning. Var ungen fick tag i ljuset är det ingen som vet och eftersom övriga luciaattiraljer flyttat ut i förrådet, i en låda längst upp, längst in på en hylla känner jag mig extremt osugen på att lägga det där det hör hemma. Det får därmed ligga kvar tills jag får tid och energi att gå ut med det.

Hårtrimmerprylen ligger kvar efter att jag hjälpte Fredric och klippte honom häromkvällen. Övriga kommentarer överflödiga.

Lemuren fick sig ett bad igår eftersom Signe uppenbarligen tyckte att den slarvat med sin personliga hygien. Oavsett storlek så tar lemurer en stund på sig att torka efter en noggrann rengöring, så den får ligga på handfatet tills den blivit torr bakom öronen.

Jag vet varför sakerna ligger där de ligger och därmed utgör de inte en så stor oreda för mig. (Även om det så klart är trevligare med ett handfat utan krafs på.) För den som kommer och hälsar på däremot...

Lärdomen blir: Kunskap ger fördragsamhet. Information ger tålamod. Sammanhang ger överseende. Jag kallar det "SJ-syndromet."

Så här: Vet du varför tåget du sitter på stannat mitt inne i de djupaste norrländska skogarna, vad som görs för att få fart på ekipaget igen och ungefär hur länge det kommer att bli stående så lutar du dig tillbaka och läser en bok. Fattar du däremot inte vad som händer får du panik och tror att vargarna inom kort kommer att festa på din djupfrysta kropp.

Det här är något som SJ uppenbarligen är väl medvetna om eftersom de gärna informerar sina resenärer en gång för mycket om sakernas tillstånd när snabbtåget kör långsamt för att det hamnat bakom ett pendeltåg, när tågmötet drar ut på tiden för att en växel kärvar eller när avgången dröjer på grund av koppartjuvar på rälsen.

Alltså: Nästa gång vi ska ha gäster kan jag strunta i att städa. Istället kan jag sätta upp en informativ lapp vid varje härdsmälta i hemmet där jag berättar hur röran uppstod, vilka åtgärder som vidtagits för att stävja den och hur lång tid den beräknas kvarstå.