Det här är en dag som kräver ett särskilt inlägg om klädvård. Och då menar jag inte bara det där vanliga tvättandet, hängandet, vikandet, sorterandet och strykandet som kreti och pleti ägnar sig åt. Nej, det jag främst tänker på är allt det arbete som kommer sig av att man inte bara köper nya kläder till sina barn, kläder som man sedan slänger så fort de urvuxna. Det arbetet, mina damer och herrar, måste vara världens mesta underskattade hemarbete.

Vi har den fantastiska förmånen att få ärva och låna massor av kläder till Signe. Hon är familjens mest välklädda och har en garderob som kan vara rent stressande. Hur ska hon hinna använda alla dessa fina kläder innan de blir för små?

Det är som sagt förmånligt och härligt på många sätt att slippa köpa kläder. Förutom att vi sparar pengar så sparar vi så klart på miljön och så är kläderna redan mjuktvättade och mindre fullmatade med färg när vi får dem. Det känns bra. Vad som ibland känns mindre bra är all logistik. Jag har kläder på väg ut, in, bort och tillbaka i halva huset känns det som. Jag har alltid påsar med kläder som ska lämnas tillbaka, kläder som ska lämnas vidare och kläder som ska skänkas bort efter att barnen vuxit ur dem.

I andra påsar ligger kläder som är på vänt. Lånade eller ärvda kläder som ännu är för stora. Sorterade efter storlek och säsong ligger de där och väntar. Alvins avlagda kläder som Signe ska få. Nya kläder som jag köpt i stora storlekar på rea. Överallt kläder. Och skor. Jag har ett helt skåp fullt med skor ute i förrådet, från storlek 24 och uppåt. Signe kommer aldrig att behöva gå barfota fram i livet.

Idag har jag gått igenom Signes garderob, rensat bort sådant vi inte använder och sådant som blivit för litet. Storlek 80 är nu helt ute och 92 börjar smyga sig in. Jag har öppnat fyra olika kassar och två lådor med kläder som väntat ett tag. Valt ut, valt bort, sorterat, vikt ihop och hängt upp. Rena julafton fast utan tomte och utan gemenskap och god mat.

Jag tycker att man borde ha en egen dag i almanackan för att uppmärksamma klädlogistiken i svenska hem. Om tulpanen och kanelbullen får varsin dag så borde de klädsorterande mammorna få en också. Mors dag räcker inte till, den är för kort och går åt till att uppmärksamma det uppenbara som en mamma gör, som att föda och älska sina barn. Klädhanteringen är liksom av en annan kaliber, fullständigt ouppmärksammat och helt utan tack. Ändå är det en syssla som kan uppta en hel lördag, med undantag för middag, en kort promenad och ett parti Rävspel. Bara så ni vet...