Sofia

8 november 2012 22:39

Nej nej! Klart ni ska gå nu! Tänk om ni väntar till efter jul - då kanske hon har blivit överviktig efter all choklad och julmust? Det är ju faktiskt ett större problem i vårt land. Skämt åsido. Signe är Signe och hennes vikt är väl helt normal för henne? Gå nu och kryssa ja!

Cilla

9 november 2012 07:42

Ta tiden nu, hon är perfekt precis som hon är! Här ligger inte fokus på vikten utan mer utveckling, det kommer gå galant!!

Lisa

9 november 2012 13:06

Signe två och ett halvt år. Stora Signe. Jag läste din blogg om fina Signe när jag kom hem från neo med mitt lilla knyte född v 25+0 525 gram tung. Jag satt på nätterna med henne på bröstet för att hon inte skulle kräkas upp det lilla hon ätit. Googlade på infantrini och om bebisar kunde äta så lite som hon gjorde, om det fanns någon annan extremt förtidigt född flicka som växt upp och blivit en "riktigt bebis" och kanske till och med ett stort barn. Jag hittade er Signe och visade min sambo, har du sett så söt sa jag? Vi såg bara det, att hon var stor, supersöt, gick och pratade. Gladdes åt detta. Sen läste jag om maten och tänkte en hel del på det som var framför oss. Att det inte bara är tiden på neo som är en kamp och förstod att förhållandet till mat för en del prematurer är annorlunda. Det finns en hel del att lära här som du ofta skriver och det skulle vara intressant att veta vad läkaren sa när du träffade honom. Tidigt på KS och SÖS där vi varit sa personalen att de gjorde olika insatser, gav vår dotter napp nästan före jag sett henne första gången, gav mat på 1 ml spruta så snart hon visade tecken på hunger och var stabil nog att ta emot mat via mun, hjälpte oss att finna en teknik för att börja mata henne via mun 1600 gram tung och med syrgas, undvek vissa sorters tejp i ansiktet och drog sonden framför två chockade föräldrar som då mest hade snabb tillväxt i sikte. De sa att vissa prematurer blir känsliga runt munnen och får svårt att äta därför gjorde de dessa insatser. När vi planerat hemfärd fick vår dotter ett bakslag, syrgasen vreds upp för varje dag och hon åt mindre ur flaskan, sonden åkte tillbaka och vi blev kvar på rummet. Chefsöverläkaren kom in till rödgråtna föräldrar och förklarade självsäkert att det här var reflux och det behandlas med nexium. Bakslaget vände sonden drogs med orden att nu klarar hon detta själv, vi kan till och med tolerera viss viktnedgång för att ge henne chansen. Skräckslagna tog vi in detta. Jag inser att de gjorde mycket rätt även om man ändå känner sig rätt ensam och förtvivlad de dagar de små barnen inte vill äta eller när de kräks upp det lilla som kommit ned. Man önskar att de kunde ännu mer, se det vi ser att hunger inte uttrycks lika tydligt om alls, att mättnad uppstår långt innan någon större mängd mat passerat munnen och att när något är fel kan det matvägras långt mer än bvc kan ana. Man skulle vilja veta varför, att råden skulle vara mer precisa och inte allmängiltliga, kanske borde reflux diagnostiseras ännu tidigare, vad har matpumpen för betydelse o.s.v Vår dotter är nu fem månader korrigerat, rullade runt igår för första gången, gillar att smaka på majs och päronpure, ännu så länge inte så mycket annat, är glad, supersöt och pytteliten. Hon har klarat så här långt att ta in det hon behöver och gå upp i vikt i sin takt men det har krävt (och kräver) tålamod, experimenterande med tekniker, och självkontroll. Inte truga är rådet vi har fått. Jag har i stunder gått tillbaka till bloggen och hämtat inspiration i den beundransvärda och insats du och Signe gjorde när hon började äta själv. Det var det jag ville säga. Tack. Om korrigering är jag alltid för men nu är min tjej så liten fortfarande så något annat vore förstås omöjligt jag har fått intrycket att många neoläkare tycker man ska korrigera upp till skolåldern medan bvc korrigerar upp till två. Jag tror på neo i detta fall men Signe verkar ju vara en stjärna med orden och när detta halvåret med stora barn på tillväxtpaus har passerat kommer hon förstås att korsa normalkurvan med råge med eller utan bvc-kontroll. Vår Agnes skriver förresten också upp sig på denna chans till upphämtning.

Lina

10 november 2012 08:46

Lisa. Det här var den mest underbara kommentar jag fått på länge. Jag blir alldeles varm och lite rörd. Tack. Krama lilla Agnes från Signe och mig. (Jag ska skriva om vad läkaren sa. Jag ska bara hitta tillräckligt med tid och lugn och ro - en bristvara.)

jessica

10 november 2012 18:25

Signes viktkurva är kanske inte normal men Signes liv började inte normalt och enligt manualen. Strunta i den frågan. Ni har tvingats tänka alldeles för mycket på viktkurvor.