Nätet strular och tiden tryter och det blir inte mycket bloggat alls. Jag längtar efter det, det gör jag. Efter att hitta orden, få dem på pränt, tänka till lite. Det är lite autopilotvarning på livet just nu. Känner ni igen det? Samtidigt är det ju just det man längtar efter när turbulensen är som värst, när stormen viner och åskan går. Då vill man ha den här lunken som vi är inne i just nu.

Som vanligt är Signe världens finaste lilla mini-unge. Hon sjunger och pratar och berikar våra liv från morgon till kväll. Häromdagen satt jag och kollade igenom bildgallerier i mobilen och hittade då sommarens favoritklipp. 

Signe har suttit och sjungit en lång stund när jag kommer på att jag borde filma henne. Då tystnar hon så klart och jag får locka och tralla och gulla för att hon ska ta ton igen. Men Signe är inte så intresserad av att spela in någon musikvideo...