Jag är trött på att bebisar växer om Signe i storlek. Trött. 

Jag vet att det inte är någon vinst i sig att vara stor och tjock egentligen, att det jag borde ha för ögonen är att hon är frisk och välutvecklad, vår lilla tös. Men ändå... När hon kan ärva kläder från barn som är yngre än henne, då får jag lite ont i magen. 

Helst skulle jag vilja sätta alla andra barns tillväxt på paus ett halvår ungefär, så att Signe fick lite mån att växa ikapp. Det hade varit nått' det! Då kunde alla andra få noja lite och oja lite och så kunde jag få smacka förnöjt när byxorna flaggade och tröjan stramade. (Ja på Signe då alltså.)

Jag var tvungen att googla lite på ”storlek 86”, som är den Signe håller på att skifta in i just nu, och hittade då en tråd på Familjeliv.se med frågan ”I vilken ålder hade ditt barn storlek 86?”. Det var faktiskt ganska så befriande läsning. Man kan lugnt säga att det varierar. Efter ett snabbt överslag kommer jag fram till att det råder en normalvariation mellan 7 månader och 2,5 år. Så olika är det alltså. Så olika är barn. Märkligt då att klädkedjorna envisas med att märka sina kläder med ålder. ”86 cl – 1-1 ½” år. Mot bakgrund av FL-tråden kan de nästan lika gärna skriva ”XL – 35-44 år”. Eller hur?!