Målbilden stämde i det närmaste perfekt. Vi är utskrivna från ett av sjukhusen och jag är slut som artist.

God natt.

Jag var en halvtimme tidig och doktorn är en halvtimme sen. Mycket väntan blir det. Tur att apan och vagnen är med.

Vi slapp förresten väga. Jag sträckte fram den tre dagar gamla kurvan från BVC och fick efter viss överläggning (!) frisedel.

Sitter i bilen utanför sjukhuset och väntar på att gå in. Jag är en halvtimme tidig men det gör inte mycket alls. Signe sover i sin bilstol, på radio sänds nyheter, det har slutat regna och jag har ett lätt tryck över bröstet.

Jag försöker måla upp någon slags målbild framför mig av hur jag går in på mottagningen, är trevlig men kortfattad, Signe är bedårande och tuff på samma gång. Doktorn tittar på henne och säger något i stil med att hon ser så fin ut så. Jag ber dietisten skriva ut ett halvårs förbrukning av näringsdrycker och föreslår sedan att fallet Signe avslutas hos dem. Om vi behöver mer dryck så borde vi kunna ta det via läkaren på neonatalavdelningen.

Så bra, så bra, säger läkaren och sköterskan och dietisten.

Och jag och Signe vandrar hand i hand ut från sjukhuset utan att titta tillbaka.