Tvåa, tvåa och tvåa. Etta, nolla och en nolla. Det är mina ungar det.

Idag kontrollerades de båda på BVC och Alvin hoppade jämfota, pusslade ord, pekade på bilder och sträckte på kroppen som ett proffs. Vågen stannade på 22,2 kilo och måttbandet på 118 centimeter. Han har hela sitt lilla liv kretsat runt medelkurvan på både vikt och längd och tycks fortsätta med det. Det var sista kontrollen innan skolhälsovården tar över nästa år och det kändes nästan lite vemodigt. Min stora lilla kille…

Vad som inte var sorgligt däremot var ettan, nollan och nollan som Signe presterade på vågen. Hon väger tvåsiffrigt nu mitt lilla troll. Äntligen. Två år gammal väger hon tio kilo jämnt och är strax över 84 centimeter lång. Inte mycket mer blev sagt om den saken. Nej, sköterskan konstaterade att hon är en fin liten unge som följer sina kurvor. Hon är mer lång än tjock, men så är det ju med en del ungar.

Jag bad henne skriva ut kurvan och med den i ena handen och Signe i den andra ska jag bege mig till sjukhuset på fredag. Det är dags för en träff med nutritionsteamet och jag vägrar gå in i ångestskrubben. Jag vägrar gå in i rummet med vågen. Jag vägrar. I inget annat rum på jorden har jag känt en sådan press. Ingen annanstans har jag känt mig så misslyckad, så lyckad, så oviss, så förtvivlad, så förvånad. Men aldrig mer. Aldrig.

Nej, på fredag får de en färsk vikt- och längdkurva i handen och det är allt de får av mig.

Anledningen till att vi måste åka dit fortfarande är dietistkontakten. Signe får näringsdrycker som hon har istället för välling och dem måste en dietist skriva ut. Så är det, men jag ska göra vad jag kan för att slippa den kontakten så snart som möjligt. Jag filar på en lösning.

När vi ändå var inne på kontrollspåret så passade jag på att besiktiga vår ena bil. Skämsbilen. Det gick bättre än förväntat. Med bara en enda anmärkning att åtgärda åkte jag hemåt och flinade lite åt att tjejen som utförde kontrollen var lika gammal som bilen. ”Den är i väldigt bra skick för att vara så gammal, ja den är ju lika gammal som jag”, sa kontrollanten.  ”Jag rullar”, sa Volvon och körde vidare.