Jag är så rik. Så otroligt rik. Inte på ett von Anka-sätt, eller Anna Anka- heller för den delen, men på ett mer själsligt plan. Jag har två fina barn, en man, ja en egen liten familj, en stor familj, engagerade föräldrar, fina syskon, vänner, arbetskamrater, trevliga grannar, ett jobb jag gillar, ett hus jag trivs i. (Och en blogg också, med läsare som gillar mig för det mesta.) Jag har mer än jag förtjänar, det är enkelt att konstatera.

Ändå känner jag mig fattig just nu. Det slog mig när jag satt ensam en stund tidigare idag. Jag är så otroligt fattig på tystnad. Svulten på ensamhet. Hungrig på lugn och ro.

Jag har alltid någon annan människa bredvid mig, framför mig, bakom mig, mittemot mig, i famnen, i handen, i knät. Jag har ljudet av röster, sånger, TV-program, radioprogram, gråt, gnäll, skrik eller skratt i öronen all min vakna tid. Jag svarar på mail och sms och chattmeddelanden och instagrammeddelanden och facebookmeddelanden och direkt tilltal från morgon till kväll. Inte konstigt att jag är trött ibland.

Men att känna sig fattig mitt i allt detta överflöd, det känns lite förmätet. Hur fattig känner sig inte den som har dagarna sprängfulla av tystnad, ensamhet och lugn och ro? Jo, visst känns det lite bakvänt, men så är det i alla fall.

Just i skrivande stund har jag ingen lösning på problemet. Jag vet inte riktigt hur jag ska få till de där stunderna av mental vila, men får väl trösta mig med att jag i alla fall kommit en bit på väg genom att komma till insikt. Eller nått… Det kluriga är bara att samtidigt som jag saknar ensamhet så längtar jag efter mer tête-à-tête-tid med min man och fler stunder tillsammans med en vän och… Ja, det är svårt att få till den där beryktade balansen helt enkelt. Mycket vill ha både mer och mindre på en enda gång.

Alvin och Fredric har åkt iväg på kalas och jag är hemma med Signe. Hon har fortfarande en vattenfylld blåsa kvar på foten och vi vill så klart inte smitta ner festen med pesten. Så vi tjejer fick inte följa med. 

Just nu sover lilla pricken och jag blir som vanligt helt yr av alla möjligheter. Ensam. Med tid. Jag vill städa hela huset, baka något gott, bara sitta och stirra framför mig, titta på en film, läsa en bok, se något på TV, sova en stund, tvätta fönstren, lyssna på ett radioprogram, laga mat till matlådor, ringa en kompis, röja i trädgården, vika tvätt, skriva en massa, sortera ut kläder, rensa bland leksakerna, beställa foton för framkallning…

Hittills har jag sovit en stund med Signe och så har jag lyssnat på en radiointervju med Underbara Clara samtidigt som jag skrev det här. Om det blir så mycket mer än det gjort vet jag inte. Signe brukar inte sova middag särskilt länge och när hon väl är vaken brukar all tid gå åt till att i alla fall inte förvärra läget. Ni vet, i alla fall inte få det ännu stökigare, ännu smutsigare, ännu hungrigare. Men något mer ska jag få gjort idag. Baka kanske. Eller stirra framför mig. Jag får se.