Jo asså… Eeeehhh. Jag tänker så här att om, omifallomatt alltså, om någon av er möjligen skulle gilla något av det jag skriver. Ja, om ni tycker att det kanske är lite bra, eller tänkvärt, eller roligt, eller igenkänningsbart, eller typ viktigt eller så. Då… Om det nu skulle råka vara så alltså och ni känner för det. Då får ni hemskt gärna typ dela på Facebook eller gilla eller så. Ja, om ni vill alltså. Inget tvång eller så, helt frivilligt naturligtvis, men jag skulle bli glad och så är det så här:

Ibland blir jag lite frustrerad över att jag inte når fler. Inte för att jag tror att det är särskilt viktigt för alla och en var att läsa om våra eskapader i svampskogen, men jag tror faktiskt att det kan vara livsavgörande för några att få veta mer om vår väg från ett sondberoende. Det har nämligen hänt förr. Att någon läst om Signe och fått hopp och inspiration på samma sätt som jag fick när jag läste om Adina i maj 2011. Jag vet att det är så och kan berätta om flera exempel, men samtidigt kan jag bli galen på att det inte händer mer. Att jag inte kommer i kontakt med fler. För behovet är stort, det veta jag.

Ja, så är det med det. Så hur ska jag då göra? Jag har inga forum för att nå ut med budskapet mer än min blogg och jag har inga att be om hjälp mer än er som läser.

Jag tänker mig själv att det kan funka så att om någon läser om våra eskapader i svampskogen, så kanske samma person ögnar igenom presentationen på bloggen. Veckan efter sitter hen vid lunchbordet på jobbet och råkar höra talas om ett barn som inte vill äta och kommer då att tänka på Signe… Ja, ni fattar. Tror ni på det? Tror ni att det kan funka?

Om ni gör det, eller om ni tror att någon på något annat sätt har behållning av att läsa ett inlägg eller två här på bloggen så får ni hemskt, hemskt gärna spread the word, som man säger. Har ni förresten några andra förslag på hur jag kan nå fler så får ni väldigt gärna komma med dem. Att göra reklam för mig själv är som ni märker inte min starkaste sida.

Nu, åter till söndagen. Alvin har just sprungit sitt livs första lopp. En hel kilometer kutade han och fick stolt ta emot diplom och festis vid målgången.  Han hade som målsättning att få silver eller OS-medalj och nådde tyvärr inte riktigt upp till de högt uppsatta målen men han kämpade väl. Väldigt väl. 

Ps. Alltså, bara ett förtydligande... Ni behöver alltså inte gilla eller dela just det här inlägget. Jag tänker mer att om du gillade svampinlägget så dela det. Gillar du ett annat inlägg en annan dag så får du gärna dela det med. Ja, ni fattar... Ds.

 

Therese Henriksson

26 augusti 2012 18:55

Jag tror att du har helt rätt, alltid är det något som hittar din blogg och känner igen sig i allt ni gått igenom. Hjälper självklart till och sprider budskapet vidare!

För att hjälpa fler - kan du inte kontakta några tidningar som riktar sig till föräldrar? Det är väl där man kan nå "rätt" målgrupp direkt så att säga. Med din förmåga att uttrycka dig tror jag absolut att någon skulle kunna tänka sig att nappa och göra ett repotage!

 

Agneta

27 augusti 2012 15:13

Tack för en mycket läsvärd blogg! Även jag har tänkt på att ett bra sätt är att kontakta mamma/barntidiningar alternativt blogga via mama.

Att läsa om sådant som inte är "normalt" kan vara tungt. Många människor vill gärna stoppa huvudet i sanden. Det man inte ser och läser om finns inte.... Jag önskar att det vore vardag att våga tala om det som känns svårt och som oroar oss. Jag har med åren upptäckt att alla familjer har något som oroar oss. Vad är normalt? Jag tror inte att jag känner någon som är "normal" eller tvärtom allt kan vara normalt.

Kramar och lycka till med att sprida din kunskap och vara en hjälp för andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...