Det är mycket med de där kopporna nu, men jag måste ändå säga att Pricken är förvånansvärt tapper. Trots utslag i både öron och skrev varken klagar eller kliar han särskilt mycket alls. I förrgår räknade vi till 253 prickar och nu är vi nog uppe i över 300 skulle jag gissa. Det är inte lätt att vara liten...

Idag kommer två andra små prickar hit för att bli smittade. (Det känns ju helt galet egentligen att frivilligt utsätta sina barn, men ju yngre desto lindrigare sägs det ju och immuniteten vill man så klart att de ska få.) Frida Filur och storasyster Bella kommer hit och det ska bli jättekul att ses, även om det är under lite märkliga förhållanden.

En annan prick är den jag just hittade en bild på i telefonen. Signe, ett år gammal, visar sköterskan på sjukhuset att hon kan äta katrinplommonpuré. Oh vad jag blev nostalgisk och lite stolt. Tänk att vi klarade det. I det perspektivet är väl en släng eller två med vattenkoppor ingenting.