Jag fyller år idag. Japp. Och jag är jättebarnsling med det fast jag fyller 34 år. Hör bara här...

• Jag blir fnitterglad när Fredric väcker mig klockan 05:20 för att hinna gratta mig innan han sticker till jobbet. (Han har lärt sig från förra året när jag låg och grinade i sängen när han inte gick upp innan mig för att hämta barnen och sjunga för mig. I år var jag tacksam för att han inte hämtade barnen. 05:20 liksom...)
• Jag har klänning och klackskor på jobbet "bara för att". Och läppglans. Och ögonskugga.
• Jag berättar för alla på jobbet att jag fyller år, lite så där i förbifarten.
• Jag kollar Facebook och mobilen var åttonde sekund för att inte missa en enda grattishälsning.

Jag borde kanske vara som min något äldre och mycket mognare kollega, som berättade att han gick och fyllde år en hel dag på jobbet utan att säga det till någon och till slut själv glömde av att det var hans födelsedag.

Han hade nog varken klänning eller klackskor. 

Jag åt i alla fall ostbricka på min födelsedag. Det kändes moget. Mycket moget. Så moget att det luktade fotsvett.