Vi var på Ikea idag och kom som alltid hem med mer än vi tänkt, men det är inget jag ojar över längre. Det ligger med i beräkningen när man åker till det varuhuset.

Nya dricksglas var i alla fall planerade inköp och det hittade vi. Jag skrudade hyllplanen i mina köksskåp med blommigt hyllpapper häromdagen och det blev superfint. Enda kruxet var att alla glas plötsligt såg så dassiga ut. Ni vet den där mjölkiga vita beläggningen som de drabbas av efter ett antal omgångar i diskmaskinen, hur gör man för att bli kvitt den? Några husmorstips på det? Jag löste det hela genom att köpa nytt. Mycket effektivt.

Ja, det var inte mina glas jag skulle skriva om utan feta barn. Inne på Ikea såg jag nämligen den största tvååring jag någonsin sett.  Jag tror i alla fall att hon var i den åldern, i Signes ålder. Hon var lik Signe i rörelse och språk men var mer än dubbelt så stor. Jag skulle tippa att hon vägde över tjugo kilo. Lika mycket som Alvin, fem år. Hon gick inte fram i gången, skuttade inte som barn brukar utan hon vaggade. Lufsade mjukt från sida till sida och strax bakom lufsade hennes mamma som hade ungefär samma proportioner som sin dotter.  

Jag ska inte brodera ut så mycket kring det. Jag kan bara konstatera att det är sorgligt. En tvååring som är för stor för att kunna röra sig ordentligt. Det är så ledsamt att man kan grina åt det. Det jag däremot vill älta lite är frågan hur det är möjligt. Hur gör man? Hur får man en unge så tjock? Självklart kan små bebisar som bara ägnar livet åt att vara stilla och äta bli komiskt feta. Valk på valk och tunga kinder som hänger så djupt att de nästan blir ett med axlarna. Det är inget konstigt. Men när barnen blir större och börjar röra mer på sig, upptäcka världen, klättra, krypa, springa, gå, hoppa och leva, då brukar den där fettkostymen smälta bort. Min uppfattning är dessutom att friska, ätande små barn själva börjar reglera hur mycket mat de får i sig. Att de slutar äta när de fått i sig det de behöver och går och leker istället. (Ett beteende som ju är sorgligt att så många av oss tappar bort med åren.)

Hur går det då till att få i sin tvååring så mycket kalorier att hen till slut lider av fetma? Matar man med smör och grädde till frukost, bacon och ål till middag, socker och vetemjöl till kvällsmat? Binder man fast barnet i en TV-fåtölj varje eftermiddag och ställer fram en låda smågodis och en redig påse chips?

Nu menar jag verkligen inte att ironisera och raljera. Jag undrar på riktigt. Vi matar Signe med alla kalorier vi kan hitta men hon går inte upp mer än skapligt i vikt för det. Så igen: Hur är det möjligt för en tillsynes frisk tvååring att väga över tjugo kilo? Jag fattar inte det.

 

Andrea

31 juli 2012 21:44

Åh Lina vad jag älskar hur du skriver. Du sätter huvudet på spiken igen. Jag kan inte låta bli att le, skratta och ta åt mig allvaret. Jag undrar oxå!!! Hur gör man??? Stooor kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En hälsning från den alltid så lyckade, svala bloggfamiljen med genomglada, vackra barn och ett grundmurat kärleksfullt föräldraförhållande.   ...................................   Ja.... och så en från familjen som inledde julen med magsj...

Förra veckan var vi inne på en second hand-butik. Jag såg en fin tomtedräkt som skulle kunna passa en snartsjuåring och frågade Alvin om han ville vara utklädd på lusse. Det ville han, men inte till tomte. Han ville vara lucia. Jag sa okej och slog f...

För er som läste om vårt löparinitiativ kopplat till Musikhjälpen 2013 och tyckte att det var en bra grej - så här gick det. Eller, sprang det snarare...     TACK alla ni som bidrog. Ni ger mig hopp om mänskligheten. ...

Lucka #12: Tre kilometers promenad. Lucka #13: Tjugo meter lussetåg. (Okej jag hann inte träna under en dag då jag var extra tidigt på jobbet för att fixa lussefirande, jobbade, åkte hem tidigt för att hinna hämta på dagis och skola, handla och pre...

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/lonesome-runners?sent=success En mil. 44 varv. Hittills över 11 000 kr i bössan. Trött och nöjd.   ...