Signe skrek som en stucken gris. Som en stucken Signe, en Signe som blivit stucken av en geting. Alldeles under ögat.  

Hon var på altanen och nedanför henne låg den geting som stuckit. Gadden saknades. Den satt kvar under Signes öga.

In med ungen som bara skrek och skrek. Fram med pincetten, ut med gadden, fram med salubrinet, badda och sedan komma på att det ju inte ska komma i ögonen. Brottas med tanken på att hon kanske är överkänsligt. Googla på getingstick, stirra på området under ögat som bara blev mer och mer svullet. Och Signe bara skrek och skrek. Vilken hysteri.

Hon lugnade i alla fall ner sig så småningom och vi kunde konstatera att svullnaden såg ut att vara normal för ett getingstick. Ingen överkänslighet. Ingen tur till sjukhuset.

Fredric gick ut på altanen där sticket ägt rum och kunde snabbt konstatera att det fanns mer än en geting där. Det fanns massor. Det såg ut som om ett helt getingsamhälle, helt utan att ansöka om bygglov, byggt bo under vår altan och anlagt en in- och utfart i glipan mellan altankanten och gräsmattan. Vilken fräckhet! Och inte nog med det. De hade dessutom skadat mitt barn.

De skulle dö. Det var ett som var säkert.

Hur skulle jag då gå till väga? Högtryckstvätt in under altanen för att förstöra boet? För riskabelt och för få dödsoffer. Eld? För stor risk att inte bara getingarnas hem, utan även vårt eget skulle stryka med i eldsvådan. Kemiska stridsmedel? Det fick det bli!

Eller ja, kemiska och kemiska förresten. Jag kör mer husmorsstyle – ättika. Inga djur utöver människan gillar ättika. Jag skulle bombardera getinghuset med ättika, göra det obeboeligt och förhoppningsvis gasa ihjäl några av invånarna under proceduren. Så fick det bli!

Fredric gick för att hämta skruvdragaren så att jag skulle kunna komma åt boet ordentligt. Problemet var bara att verktyget fanns i garaget och att nyckeln in dit plötsligt försvunnit spårlöst. (I blame the kids.) Getingarna fortsatte obekymrat att flyga in och ut under altanen och jag valde snabbt att gå vidare utan skruvdragare. Jag hällde helt enkelt ättikan i gliporna mellan altanbrädorna och hoppades att den gjorde så mycket skada som möjligt. Jag tyckte mig se att fler getingar än innan flög ut från altanen och kände hur getingdödaren inom mig vädrade morgonluft.

När ättikan tog slut gick jag över på vinäger istället. (Man tager vad man haver.) Fler och fler getingar kom utflygandes och jag gick in i fas två av elimineringen. Jag hämtade en säck med jord och täppte till glipan mellan altankanten och gräsmattan. Ingen infart. Ingen utfart. Moaha ha ha ha.

 Mängder med getingar som flytt från ättiksattacken kom nu tillbaka och försökte hitta dörren hem. Allt de fann var jord. Jord och en flugsmälla som kom vinande genom luften i jakt på deras randiga kroppar. ”Nu tar jag dem”, tänkte jag. ”Man mot man. Mano e mano. ”

Jag var som Zorro. Utan värja men med en flugsmälla som oskadliggjorde geting efter geting. I början viftade jag mest vilt omkring mig, men efter ett tag uppnådde jag någon slags getingdödarzen. Jag blev ett med flugsmällan och dödade på första slaget. Hela området framför getingarnas entré blev fullt av gulsvarta gynnare som mött sin baneman – mig.

Jag tror att jag hade ihjäl över fyrtio getingar och jag tänkte att det väl är ungefär så många som brukar rymmas i ett getingbo. Att sådant där i knytnävsstorlek. Jag hade dödat ett helt samhälle. I stort sett. Jag såg att det fanns några överlevare men hoppades att de skulle sprida ordet vidare. Meddela resten av getingvärlden att det inte var någon idé att försöka bygga bo hos oss. Att det var förenat med livsfara.

Så kom Fredric med skruvdragaren som han äntligen fått ut ur garaget.

Getingboet var inte i storlek av en knytnäve. Det var stort som en fotboll. Zorro hade misslyckats. Kapitalt. Det bara vällde ut getingar ur boet och det var uppenbart att det var dags för det tunga artilleriet i den här drabbningen. Eld.

Vi brände getingboet och gjorde jag vet inte hur många getingar hemlösa. Vilken kväll.

Under de timmar som vi tampades med sommarens flygfän hann förresten Signe hoppa studsmatta, klä av sig naken, gå in och kissa lite varstans, hoppa lite studsmatta till och bli alldeles för kall för årstiden. Hon verkade inte vara nämnvärt påverkad av getingssticket, men jag tyckte ändå att det var bäst att ta det säkra före det osäkra. 

Z